Äntligen höstlov!

Skolan har verkligen slitit på en! Vi har fått sånadär "mission impossible-uppgifter" med ridiculously lång inlämningstid, samtidigt som vi blir dränkta i andra små läxor som kanske kräver 2 timmar. *Ain't got no time for that!*
Inte heller har jag haft någon tid att läsa eller spela, och det är väll det som är mest deprimerande.

Vi har haft några prov, och från resultaten har jag nu lärt mig att börja ta läxor på allvar. Tror jag.. Vi har hittills haft prov i social studies, matte och franska, samt essays i engelska och svenska. Det sög...
Under lovet har jag flera projekt som ska göras färdigt, bland annat en powerpoint om The Gonden-headed Langur (biologi) + stödord inför redovisning, läsa färdigt boken "Big mouth and Ugly girl" och skriva en Reading log till den, skriva en miljöbeskrivning, läsa på inför historiaprov om amerikanska och franska revolutionen + napoleon etc, läsa på inför biologiprov i god-knows-what ETC.
*Phew* skolan tar kål på mig! *cries*

Dock har jag inte tid att plugga, eftersom jag på tisdag åker till Storasyster i dalarna tills på torsdag eller fredag, på fredag ska jag till stockholm på begravning, och sen är det bara helgen kvar. Sucks, men men. Jag får göra det bästa av det och plugga på bussresorna. (It's never gonna happen...)

Jag ser på Houde M.D. med jämna mellanrum, vilket är mycket underhållande. Jag älskar hans sätt att inte bry sig och hur han ser på allt ur en så negativ men ändå realistisk synvikel!
Hans team är å andra sidan deprimerande. Jag menar, Cameron är en bitch som tror att världen är rättvis, Chase gör vad som hellst för att behålla sitt jobb och samtidigt göra det så lätt för sig som möjligt, och Foreman är som han är - tror han kan styra House.
Men ändå, det är ganska underhållande att se på ändå, med Wilson och Cuddy som side kicks.

Än så länge har jag spenderat lovet med att sova, se på House, spela lite instrument, se på tv, baka morotskaka och äta chokladpudding. Låter bra, va?
Tänkte spendera kvällen med lite franska och lite Assassin's Creed, och morgondagen med lite biologi, sveska och engelska.

Är riktigt taggad att träffa Storasyster igen! Det var ett tag sedan.
Det var meningen att vi skulle firat Halloween på onsdagen också, men eftersom min kära syster är en blåst svensk som tror att Halloween är sista helgen i oktober och inte sista dagen (som den egentligen är), så blir det nog inte av. Synd, jag såg fram emot att skrämma skiten ur folk (barn).

Men men, nu ska jag...
jag vet faktiskt inte vad jag ska göra...
jag kanske spelar lite eller något...
Whatever! See ya!

Livet flyter på - för de flesta i alla fall

Tiden går, och tack vare skolan märker man det knappt. Jag är varje dag sysselsatt med tanken på att jag borde göra mina läxor (även om jag i slutändan inte gör några av dem), och jag måste säga att det är uttröttande. Jag har precis börjat vänja mig vid tanken på att inte komma hem förrän mellan 4 och 6, även om det är aningen deprimerande.
Men inte nog med att skolan gör mig trött och deprimerad - jag håller på att förlora greppet om svenskan också, haha. Jag läser ju på engelska, så man kan nog säga att mer än 70% av alla mina konversationer nu för tiden är på engelska = bye swedish!
Äh, det kan jag nog leva med.

For the time being, gör jag en nedräckning på hur många dagar det är kvar innan Assassin's Creed 3 släpps - vilket idag är 18. Dock har jag också räknat ut att den 31:a också är Halloween, och just då befinner jag mig i dalarna hos Storasyster och skrämmer små barn, och det betyder att jag varken kan köpa det eller spela det.......... fuck my life TT^TT

Men men, livet flyter på - för de flesta i alla fall.
För ett par dagar sedan gick Gammelfarfar Tage bort, efter att ha kollapsat pga ett hjärtproblem och brutit höftbenet. Han skulle inte överlevt en operation, utan kunde bara ligga och vänta på döden.
Tragiskt sätt att dö på, men nu när det är över spelar det väll ingen roll.
Jag stod honom aldrig speciellt nära, men jag visste vem han var och jag hade hälsat på honom i alla fall ett halft dussin gånger de senaste tre åren. Gammelfarmor tog det hårt, de hade trots allt varit gifta i 50 år...
Hon ville att vi barnbarnsbarn skulle ha något till minne av Tage, och till mig gav hon hans gamla gitarr. Den är gammal och sliten, och just då var den anything but stämd. Så, efter att ha spenderat en eftermiddag på att stämma den, låter den äntligen som den ska.
Jag är dock inte van vid att spela gitarr, även om jag har ett hum om hur man gör, så min enda kommentar för tillfället är: My fingers hurt, damn it!
Men jag ska lära mig att spela, och som tur var hade jag ett par gitarrnoter hemma så det är väll bara att kämpa på!