Yeeees, nu är det bara en orolig natts sömn, en plågande tidig morgon och en jävlig tåg- och bussresa kvar till skolan! Taggad? Nja. Nervös? Konstigt nog, nej inte speciellt.
Antar att jag spenderade hela förra jullovet med att oroa mig inför vilket gymnasium jag skulle välja (lagom mycket för att nästan ge mig själv magsår), och sen helt enkelt tappade förmågan att oroa mig? Fast nej, det skulle aldrig hända. Önskar sjukt mycket att det kunde det, men men.
Har i alla fall shoppat lite nya kläder med Mamma, packat väskan och duschat. Väntar för tillfället på att håret ska torka, och sitter framför ett öppet fönster för att snabba på processen.
... Det är tre timmar sedan jag duschade... Och kan inte gå och lägga mig innan det är helt torrt...
Såååå, nu ska jag fortsätta med mig fantastiskt underhållande syssla/aktivitet (?) och sedan försöka hå och lägga mig. Har ställt tre av mina sju olika väckarklockor, och hoppas innerligt att jag ska lyckas vakna i morgon bitti.
Önska mig lycka till!
onsdag, augusti 22
onsdag, augusti 15
Blodprov? I don't think so!
Igår var jag med om en ganska underhållande men samtidigt creepy upplevelse : jag fick prova på hur det kändes att vara blind i si sådär 2-3 minuter.
Häftigt, eller hur? Det hade jag också tyckt, om det inte vore för att jag just då befann mig i duschen...
Upplevelsen var inte helt främmande; liksom många andra brukar jag i några få ögonblick bli yr och illamående, samt se svarta fläckar framför ögonen och inte ha full kontroll över min balans. Men detta brukar bara hålla i sig i max 10 sekunder, och har alltid kunnat se i alla fall lite.
Så var det inte den här gången. Nepp, jag kunde inte se ett smack, och det gick inte över oavsett hur mycket jag än blinkade. Haha, måste erkänna att jag först trodde någon trollade och hade släckt lampan!
Senare den dagen kollade jag upp det på internet. Jag hittade inga "fall" där det hållit i sig så länge, men för fläckarna rekommenderade många att man skulle få i sig mer järn. Dock, när jag frågade Mamma efter järntabletter och förklarade "situationen" tyckte hon att det var bättre att gå och ta ett blodprov.
Varför, jag upprepar: VARFÖR behöver jag ta ett blodprov? Oh well... Det kan väl inte skada, bara ett litet litet stick i fingret... Bullshit. Det sa de förra gången också, och vad fick jag? I armvecket, goddamnit!
Kan man inte bara skära upp ett litet snitt eller någonting, det tycker jag låter som en lysande idé! Mycket bättre än att någon ska sitta och trycka in en nål i en och suga i sig blodet. Jädra läkare och deras eviga önskan att vara myggor... Okej då, jag kanske inte ska cursa någon som har ett så jävulskt arbete och som slet som ett djur för att få det.
Tänker dock inte låta dem leka mygga på mig. Fast jag antar de att kan försöka, om de får tag i mig... De tar mig aldrig levande!! >:O
Har btw upptäck hur man enklast klarar sig igenom alla löjligt skvättiga skjutspel, som cod osv. Det ända man behöver göra är att dricka oerhört mycket vatten (eller annat för den som känner för det? Själv drack jag tranbärsjuice), och sen inte gå på toa. Det leder till att under tiden man spelar är man på helspänn -> ingen skjutgalen jävel kan smyga sig på en! I'm a genius! ;)
Sitter för tillfället och spelar om Tine Shift, ett av mina rolige skjutspel (inte för att jag äger speciellt många...). Det är alltid något annat att spela skjutspel. Visst är jag van vid att mina motståndare skjuter på mig med olika vapen (kastknivar, pilar, brinnande stenar och människor, och ibland gevär eller pistoler), men då brukar jag alltid ha något slags boom-bang-super-svärd i handen som jag hugger huvudet av mina motståndare med lika lätt som om det vore smör. Att själv behöva sikta, och att framförallt behöva se till att min ammo räcker till - helt annorlunda.
Detta gör det ju såklart roligare - vad vore livet utan utmaningar?;)
Ahja, ska fortsätta spela nu. Later!
Häftigt, eller hur? Det hade jag också tyckt, om det inte vore för att jag just då befann mig i duschen...
Upplevelsen var inte helt främmande; liksom många andra brukar jag i några få ögonblick bli yr och illamående, samt se svarta fläckar framför ögonen och inte ha full kontroll över min balans. Men detta brukar bara hålla i sig i max 10 sekunder, och har alltid kunnat se i alla fall lite.
Så var det inte den här gången. Nepp, jag kunde inte se ett smack, och det gick inte över oavsett hur mycket jag än blinkade. Haha, måste erkänna att jag först trodde någon trollade och hade släckt lampan!
Senare den dagen kollade jag upp det på internet. Jag hittade inga "fall" där det hållit i sig så länge, men för fläckarna rekommenderade många att man skulle få i sig mer järn. Dock, när jag frågade Mamma efter järntabletter och förklarade "situationen" tyckte hon att det var bättre att gå och ta ett blodprov.
Varför, jag upprepar: VARFÖR behöver jag ta ett blodprov? Oh well... Det kan väl inte skada, bara ett litet litet stick i fingret... Bullshit. Det sa de förra gången också, och vad fick jag? I armvecket, goddamnit!
Kan man inte bara skära upp ett litet snitt eller någonting, det tycker jag låter som en lysande idé! Mycket bättre än att någon ska sitta och trycka in en nål i en och suga i sig blodet. Jädra läkare och deras eviga önskan att vara myggor... Okej då, jag kanske inte ska cursa någon som har ett så jävulskt arbete och som slet som ett djur för att få det.
Tänker dock inte låta dem leka mygga på mig. Fast jag antar de att kan försöka, om de får tag i mig... De tar mig aldrig levande!! >:O
Har btw upptäck hur man enklast klarar sig igenom alla löjligt skvättiga skjutspel, som cod osv. Det ända man behöver göra är att dricka oerhört mycket vatten (eller annat för den som känner för det? Själv drack jag tranbärsjuice), och sen inte gå på toa. Det leder till att under tiden man spelar är man på helspänn -> ingen skjutgalen jävel kan smyga sig på en! I'm a genius! ;)
Sitter för tillfället och spelar om Tine Shift, ett av mina rolige skjutspel (inte för att jag äger speciellt många...). Det är alltid något annat att spela skjutspel. Visst är jag van vid att mina motståndare skjuter på mig med olika vapen (kastknivar, pilar, brinnande stenar och människor, och ibland gevär eller pistoler), men då brukar jag alltid ha något slags boom-bang-super-svärd i handen som jag hugger huvudet av mina motståndare med lika lätt som om det vore smör. Att själv behöva sikta, och att framförallt behöva se till att min ammo räcker till - helt annorlunda.
Detta gör det ju såklart roligare - vad vore livet utan utmaningar?;)
Ahja, ska fortsätta spela nu. Later!
söndag, augusti 12
Kattvakt
En kompis till familjen frågade för ett tag sedan om jag kunde passa hennes katt (i hennes sommarstuga).
Under tiden höll jag mig sysselsatt på alla möjliga sätt, bland annat genom att skriva ner allt som hände - och det var inte mycket.
Så här såg min dag ut:
7:30
Jag kommer fram till stugan, katten är inte hemma. Provar pianot, men det visar sig vara helt ostämt och omöjligt att få fram melodier på.
Jag, som så gott som somnat, dör nästan av chock när kattluckan smäller igen efter katten. Jag går och möter den lilla skönheten, och hon har med sig en present : en lealös, död fågel hänger ut ur hennes gap.
Hon visar stolt upp sin fångst genom att lägga den framför mig och börjar leka med den.
Jag häller (förtvivlat) upp burkmat till det lilla bedårande odjuret, som hon kan äta under tiden jag tar hand om hennes.. vän.
8:20
Fågeln är borta och katten söker efter den. Hon ger snart upp och äter resten av kattmaten. Hon verkar ha svårt att acceptera bytet av mat.
Efter några minuter lägger hon sig till rätta i en fåtölj, tvättar sig lite, och börjar sen tassa omkring i stugan.
Jag försöker sova ett tag.
8:50
Katten hoppar upp på mig och jamar, tydligen uttråkad.
Jag gosar lite med henne, tar med mig en smörgås ut och sätter mig i den ännu inte skadliga morgonsolen.
Katten verkar nöjd, börjar hitta på eget i närheten. Efter ett tag ger hon sig ut på nya äventyr, som jag förhoppningsvis inte ska behöva ta del av.Jag äter upp min smörgås och läser lite, det var ganska mysigt här ute under parasollet.
Under tiden höll jag mig sysselsatt på alla möjliga sätt, bland annat genom att skriva ner allt som hände - och det var inte mycket.
Så här såg min dag ut:
7:30
Jag kommer fram till stugan, katten är inte hemma. Provar pianot, men det visar sig vara helt ostämt och omöjligt att få fram melodier på.
Jag sätter mig och läser i soffan och väntar på katten.
8:10Jag, som så gott som somnat, dör nästan av chock när kattluckan smäller igen efter katten. Jag går och möter den lilla skönheten, och hon har med sig en present : en lealös, död fågel hänger ut ur hennes gap.
Hon visar stolt upp sin fångst genom att lägga den framför mig och börjar leka med den.
Jag häller (förtvivlat) upp burkmat till det lilla bedårande odjuret, som hon kan äta under tiden jag tar hand om hennes.. vän.
8:20
Fågeln är borta och katten söker efter den. Hon ger snart upp och äter resten av kattmaten. Hon verkar ha svårt att acceptera bytet av mat.
Efter några minuter lägger hon sig till rätta i en fåtölj, tvättar sig lite, och börjar sen tassa omkring i stugan.
Jag försöker sova ett tag.
8:50
Katten hoppar upp på mig och jamar, tydligen uttråkad.
Jag gosar lite med henne, tar med mig en smörgås ut och sätter mig i den ännu inte skadliga morgonsolen.
Katten verkar nöjd, börjar hitta på eget i närheten. Efter ett tag ger hon sig ut på nya äventyr, som jag förhoppningsvis inte ska behöva ta del av.Jag äter upp min smörgås och läser lite, det var ganska mysigt här ute under parasollet.
Doften av gräs och syrenbuskar, ljudet av kor som råmar i en ladugård i närheten kombinerat med fågelkvitter och klickande insekter ger en ganska lugnande effekt, och hade det inte varit för min lilla skräck för alla små monster ute i naturen som kommer och hälsar på i närheten skulle jag somna på fläcken.
Dock är solen aningen påfrestande vid det här laget och jag börjar överväga att gå in.
Katten kommer lyckligt rusande, jamande. Jag hälsar henne välkommen tillbaka med en bit köttbulle som hon inte riktigt vet vad hon skulle göra med. Stackare...
Katten börjar lurpassa på något oskyldigt stackars djur, hoppar mot det och börjar på skoj tortera sitt offer. Det lilla sadistiska kräket kommer snart tillbaka med en ödla som hon, tack och lov, gick någon annanstans med. Hoppas bara hon inte gick in.
Katten kommer tillbaka, jamar och vill ha uppmärksamhet. Jag gosar och leker med henne, varav hon försöker tugga av mitt ena finger.
Den lilla kejsarinnan lägger sig och solar ett tag. Jag fascineras av hur något så vackert och underbart också kan vara så grymt och hänsynslöst.
Jag bestämmer mig för att gå in, då jag inte fått mycket läst här ute.
På vägen klappar jag katten lite, och noterar att hon tycker om att bli kliad på magen.
Katten kommer in efter mig, med en ny leksak: den här gången en ännu levande ödla.
Jag låter henne döda den på sitt visserligen hänsynslösa vis, för att sedan kunna slänga även den i soptunnan. Det är med skräck och panik jag (visserligen med papper) lyfter upp ännu ett dött djur, hela tiden med nerverna på spänn ifall den faktiskt skulle visa sig vara levande.
Katter går ut.
Katten kommer tillbaka.
Jag börjar spela på pianot, det låter förskräckligt. Jag spelar i ungefär 15 minuter innan jag tröttnar, och under tiden har katten flytt. Hon tycker inte alls om när man varken spelar piano eller gitarr, och jag hörde henne flera gånger när hon satt och klagade utanför dörren.
Jag lär väl inte se henne på ett tag...
Jag smygprovar gitarren, och det känns skönt att lyssna på de underbara tonerna. Jag kan så gott som inga ackord till gitarrer, jag minns D, C och G från musiklektionerna i skolan.
Gitarren låter ändå helt fantastiskt, så min teori om att den varit dyr förstärks och jag ställer tillbaka den.
Jag hittar katten sovandes på sängen. Hon hade väl antagligen smugit sig tillbaka någon gång men varit irriterad på mig för att jag fört så mycket oväsen.
Jag låter henne sova och går ut.
Katten kommer jamandes efter mig, gosar lite och lägger sig i skuggar.
Den här katten är verkligen speciell. Hon håller sig i närheten hela tiden, ligger gärna och vilar bredvid en när man är ute, gör ljud ifrån sig som för att säga "se mig" eller "jag kommer".
Hon är som... en hund.
Katten ger sig ut på jakt igen.
Jag känner att jag plågas mer än nödvändigt av solen och bestämmer mig för att gå in.
Katten kommer in med ännu en levande ödla, förhoppningsvis kommer hon äta upp den den här gången.
Hon ger ifrån sig charmiga, kuttrande läten lär hon leker med den säkert vid det här laget redan döda ödlan.
När den slutar röra på sig lyfter hon fram den till mig, jamar som för att säga "titta vad duktig jag har varit!"
Hon vägrar dock acceptera att den redan är död och börjar kasta runt och tugga på den, men det verkar inte som om hon planerar att äta den.... *suckar*
Jag slänger ödlan i sopen och precis när jag ska gå in igen står mördaren där. Hon envisas om att följa med mig in, bara för att sedan hänsynslöst tugga på mina händer och fötter.
Katten går ut.
Jag går ut och äter mat.
Jag går in på grund av den stekande solen. När jag kommer in försöker jag läsa lite.
Jag upptäcker att läsa inte är ett alternativ då jag är alldeles för trött. Jag lägger mig på soffan för att försöka sova.
Katten kommer in och biter mig i armen. Jag struntar i henne och hon lägger sig på golvet och sover liksom jag.
Styvmor ringer och väcker mig, hon undrar om jag behöver ett par nya skor. Katten ligger och sover bredvid mig på soffan, hon vaknar inte.
Styvmor ringer igen. Den här gången vaknar hennes höghet och och går och lägger sig i fåtöljen intill istället.
Vi fortsätter sova.
Vaknar och upptäcker att katten någon gång varit ute och hämtat en till ödla, som ligger på golvet.
Katten ligger fortfarande kvar i fåtöljen, så jag antar att hon var ute någon gång mellan 12:30 och 12:40 när hon hämtade den.
Orkar inte ta reda på den nu, inte när hon ligger och sover så gott. Plus, jag är också trött...
Mamma ringer och väcker oss. Hon ska till stan och undrar om jag vill följa med, och det vill jag för att kunna titta efter ett linne, eller möjligtvis ett par skor.
Nu måste jag verkligen ta hand om den där ödlan, det var inte alls meningen att den skulle behöva ligga så länge...
Katten verkar glad och pigg, hon har sovit lika mycket som jag. Eller det tror jag i alla fall, jag kan inte hitta spår av annat.
*phew* all done, hoppas hon inte drar in något mer under tiden hon är ensam....
tisdag, augusti 7
Löjliga småproblem
Det är nu mindre än tre veckor kvar av sommarlovet, och det vore en lögn att påstå att jag inte är nervös. Men jag har kommit fram till att jag har några fler punkter att vara nervös över än mina föredetta klasskamrater. Förutom det vanliga, ex:
- Kommer jag få några nya vänner? (dum fråga...)
- Kommer jag hitta? (nej så klart jag inte kommer göra, inte i början)
- Kommer jag trivas?
- Kommer jag klara av arbetstempot?
Nej, det jag oroar mig för är framför allt:
- Jag är inte van vid att åka tåg/buss. Kommer göra bort mig.
- Jag är väldigt dålig på att komma ihåg namn, och jag fick precis reda på att det kommer gå 41 andra elever i min klass. JIPPIE!
- Jag kommer att gå på International Baccalaureate (stavning??) på Älvkullen, där man läser på engelska. Hoppas min engelska är lagom bra!
Usch, jag blir deprimerad av bara tanken på alla små, löjliga problem. Tänk om jag kunde ignorera dem, kanske se dem som det de verkligen är: onödiga, patetiska och framför allt obetydliga.
Så, när skolan börjar igen ska jag ge gärnet! Wish me good luck!
För ett par dagar sedan föddes sex små svarta valpar. Jag fick lov att döpa så många som hälften av dem, vilken lycka! Namnen blev:
Omelie (En kompis till familjen vid namn Emelie fyllde år sex minuter innan den första valpen föddes)
Olivia (Mamma ville ha det namnet)
Olympia (ville jag ha, dels för att det var charmigt, och dels för att det är OS i år)
Onix (ville Mamma ha, efter en pokémon XD)
Oidipus (mitt förslag, och mellan det och Odysséen valde Mamma Oidipus)
Orouchimaru (Mamma försöker fortfarande övertala mig att ta ett annat)
Måste säga att jag är ganska nöjd med den här kullens namn ;)
Ska nu se på lite film, lat som jag är. See ya!
- Kommer jag få några nya vänner? (dum fråga...)
- Kommer jag hitta? (nej så klart jag inte kommer göra, inte i början)
- Kommer jag trivas?
- Kommer jag klara av arbetstempot?
Nej, det jag oroar mig för är framför allt:
- Jag är inte van vid att åka tåg/buss. Kommer göra bort mig.
- Jag är väldigt dålig på att komma ihåg namn, och jag fick precis reda på att det kommer gå 41 andra elever i min klass. JIPPIE!
- Jag kommer att gå på International Baccalaureate (stavning??) på Älvkullen, där man läser på engelska. Hoppas min engelska är lagom bra!
Usch, jag blir deprimerad av bara tanken på alla små, löjliga problem. Tänk om jag kunde ignorera dem, kanske se dem som det de verkligen är: onödiga, patetiska och framför allt obetydliga.
Så, när skolan börjar igen ska jag ge gärnet! Wish me good luck!
För ett par dagar sedan föddes sex små svarta valpar. Jag fick lov att döpa så många som hälften av dem, vilken lycka! Namnen blev:
Omelie (En kompis till familjen vid namn Emelie fyllde år sex minuter innan den första valpen föddes)
Olivia (Mamma ville ha det namnet)
Olympia (ville jag ha, dels för att det var charmigt, och dels för att det är OS i år)
Onix (ville Mamma ha, efter en pokémon XD)
Oidipus (mitt förslag, och mellan det och Odysséen valde Mamma Oidipus)
Orouchimaru (Mamma försöker fortfarande övertala mig att ta ett annat)
Måste säga att jag är ganska nöjd med den här kullens namn ;)
Ska nu se på lite film, lat som jag är. See ya!
lördag, augusti 4
*Jag: Tänker byta bakgrund nu!* *Blogspot: Det kan du glömma!*
Så!
Efter att ha suttit och nästan slagits med Blogspot har jag äntligen lyckats ändra bloggens utseende lite. Men det var inte lätt, måste jag säga. För att bakgrunden ska passa perfekt rekommenderar Blogspot att man väljer en bild med passande mått (1800 x 1600 eller större), men det skiter sig om bilden är större än 300 kb.
Det tog lång tid att klura ut hur jag skulle kunna minska bilden till under 300 kb, men ändå behålla måtten. Jag är van vid att kunna fixa sådana minimala problem i Photoshop, men efter att datorn till slut kraschade för mig i våras har jag för tillfället bara paint. Inte Paintshop, inte Painshop Pro - bara Paint.
Great.
Men till slut löste jag det, och efter det ville jag ändra texten med. Jag bläddrade igenom textsnitten, och när jag väl hittat en fin som passade till tanken på vatten (den var lite snirklig men inte för mycket) var jag nöjd.
Men så slog det mig att det var alldeles för likt en kompis blogg..... Så jag fick helt enkelt nöja mig med att ta ett liknande textsnitt som jag hade innan, och göra det kursivt.
Jag köpte ett nytt te till min samling: Rooibos Wimbeldon.
Efter att ha suttit och nästan slagits med Blogspot har jag äntligen lyckats ändra bloggens utseende lite. Men det var inte lätt, måste jag säga. För att bakgrunden ska passa perfekt rekommenderar Blogspot att man väljer en bild med passande mått (1800 x 1600 eller större), men det skiter sig om bilden är större än 300 kb.
Det tog lång tid att klura ut hur jag skulle kunna minska bilden till under 300 kb, men ändå behålla måtten. Jag är van vid att kunna fixa sådana minimala problem i Photoshop, men efter att datorn till slut kraschade för mig i våras har jag för tillfället bara paint. Inte Paintshop, inte Painshop Pro - bara Paint.
Great.
Men till slut löste jag det, och efter det ville jag ändra texten med. Jag bläddrade igenom textsnitten, och när jag väl hittat en fin som passade till tanken på vatten (den var lite snirklig men inte för mycket) var jag nöjd.
Men så slog det mig att det var alldeles för likt en kompis blogg..... Så jag fick helt enkelt nöja mig med att ta ett liknande textsnitt som jag hade innan, och göra det kursivt.
*sigh* Gillade verkligen det förra, men men...
Här om dagen tvingade jag med Mamma och Lillasyster till stan, där vi (jag) fick lite saker köpta. På IKEA hittade Mamma den här charmiga temuggen. Alla tre blev som förälskade i den, och vi köpte fyra stycken. (Y)
Jag köpte ett nytt te till min samling: Rooibos Wimbeldon.
Det är ett rött te med en söt och fruktig smak, perfekt för att sitta ute med på soliga dagar. (inte för att jag någonsin kommer göra det men.)
Det enda nackdelen är att som vanligt när det gäller Rooibosteer, kryllar det av små små citrongräs och annat, som lätt smiter ut i vattnet...
Är för tillfället kattvakt åt den här sötnosen, Missan.
Cyklar bort till henne en gång om dagen på ett ungefär och byter vatten, fyller på med mat, rensar kattlådan - ja, det vanliga. Det är som vanligt riktigt underhållande, med tanke på hur gosig hon är och att varje gång jag häller upp mer mat beter hon sig som om hon inte fått mat på veckor! \(^o^')
En av tikarna ska snart få valpar, vilket ska bli roligt eftersom jag brukar få döpa i alla fall en av dem. Det är alltid lika roligt att ge dem konstiga namn! >:3
Fast oftast brukar jag ge dem fina, japanska namn (som visserligen alla andra tycker är konstiga...). De senaste gångerna har jag döpt: Ichigo, Jezzy, Kairi, Leon, Mikage och Namine.
Den kommande kullen blir O-kullen, men känner att jag inte varit lika kreativ den här gången. På min lista av alternativa namn har jag ännu bara: Oromis, Orouchimaru, Osaka och Orphan. Själv föredrar jag Orouchimaru, men Mamma måste gå med på det också...
Fast å andra sidan har hon redan lovat att jag får använda Riku, Roxas, Sora, Sakura (el. Sasuke om inte Sakura), Utau, Vexen och Xaldin ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)