Under tiden höll jag mig sysselsatt på alla möjliga sätt, bland annat genom att skriva ner allt som hände - och det var inte mycket.
Så här såg min dag ut:
7:30
Jag kommer fram till stugan, katten är inte hemma. Provar pianot, men det visar sig vara helt ostämt och omöjligt att få fram melodier på.
Jag sätter mig och läser i soffan och väntar på katten.
8:10Jag, som så gott som somnat, dör nästan av chock när kattluckan smäller igen efter katten. Jag går och möter den lilla skönheten, och hon har med sig en present : en lealös, död fågel hänger ut ur hennes gap.
Hon visar stolt upp sin fångst genom att lägga den framför mig och börjar leka med den.
Jag häller (förtvivlat) upp burkmat till det lilla bedårande odjuret, som hon kan äta under tiden jag tar hand om hennes.. vän.
8:20
Fågeln är borta och katten söker efter den. Hon ger snart upp och äter resten av kattmaten. Hon verkar ha svårt att acceptera bytet av mat.
Efter några minuter lägger hon sig till rätta i en fåtölj, tvättar sig lite, och börjar sen tassa omkring i stugan.
Jag försöker sova ett tag.
8:50
Katten hoppar upp på mig och jamar, tydligen uttråkad.
Jag gosar lite med henne, tar med mig en smörgås ut och sätter mig i den ännu inte skadliga morgonsolen.
Katten verkar nöjd, börjar hitta på eget i närheten. Efter ett tag ger hon sig ut på nya äventyr, som jag förhoppningsvis inte ska behöva ta del av.Jag äter upp min smörgås och läser lite, det var ganska mysigt här ute under parasollet.
Doften av gräs och syrenbuskar, ljudet av kor som råmar i en ladugård i närheten kombinerat med fågelkvitter och klickande insekter ger en ganska lugnande effekt, och hade det inte varit för min lilla skräck för alla små monster ute i naturen som kommer och hälsar på i närheten skulle jag somna på fläcken.
Dock är solen aningen påfrestande vid det här laget och jag börjar överväga att gå in.
Katten kommer lyckligt rusande, jamande. Jag hälsar henne välkommen tillbaka med en bit köttbulle som hon inte riktigt vet vad hon skulle göra med. Stackare...
Katten börjar lurpassa på något oskyldigt stackars djur, hoppar mot det och börjar på skoj tortera sitt offer. Det lilla sadistiska kräket kommer snart tillbaka med en ödla som hon, tack och lov, gick någon annanstans med. Hoppas bara hon inte gick in.
Katten kommer tillbaka, jamar och vill ha uppmärksamhet. Jag gosar och leker med henne, varav hon försöker tugga av mitt ena finger.
Den lilla kejsarinnan lägger sig och solar ett tag. Jag fascineras av hur något så vackert och underbart också kan vara så grymt och hänsynslöst.
Jag bestämmer mig för att gå in, då jag inte fått mycket läst här ute.
På vägen klappar jag katten lite, och noterar att hon tycker om att bli kliad på magen.
Katten kommer in efter mig, med en ny leksak: den här gången en ännu levande ödla.
Jag låter henne döda den på sitt visserligen hänsynslösa vis, för att sedan kunna slänga även den i soptunnan. Det är med skräck och panik jag (visserligen med papper) lyfter upp ännu ett dött djur, hela tiden med nerverna på spänn ifall den faktiskt skulle visa sig vara levande.
Katter går ut.
Katten kommer tillbaka.
Jag börjar spela på pianot, det låter förskräckligt. Jag spelar i ungefär 15 minuter innan jag tröttnar, och under tiden har katten flytt. Hon tycker inte alls om när man varken spelar piano eller gitarr, och jag hörde henne flera gånger när hon satt och klagade utanför dörren.
Jag lär väl inte se henne på ett tag...
Jag smygprovar gitarren, och det känns skönt att lyssna på de underbara tonerna. Jag kan så gott som inga ackord till gitarrer, jag minns D, C och G från musiklektionerna i skolan.
Gitarren låter ändå helt fantastiskt, så min teori om att den varit dyr förstärks och jag ställer tillbaka den.
Jag hittar katten sovandes på sängen. Hon hade väl antagligen smugit sig tillbaka någon gång men varit irriterad på mig för att jag fört så mycket oväsen.
Jag låter henne sova och går ut.
Katten kommer jamandes efter mig, gosar lite och lägger sig i skuggar.
Den här katten är verkligen speciell. Hon håller sig i närheten hela tiden, ligger gärna och vilar bredvid en när man är ute, gör ljud ifrån sig som för att säga "se mig" eller "jag kommer".
Hon är som... en hund.
Katten ger sig ut på jakt igen.
Jag känner att jag plågas mer än nödvändigt av solen och bestämmer mig för att gå in.
Katten kommer in med ännu en levande ödla, förhoppningsvis kommer hon äta upp den den här gången.
Hon ger ifrån sig charmiga, kuttrande läten lär hon leker med den säkert vid det här laget redan döda ödlan.
När den slutar röra på sig lyfter hon fram den till mig, jamar som för att säga "titta vad duktig jag har varit!"
Hon vägrar dock acceptera att den redan är död och börjar kasta runt och tugga på den, men det verkar inte som om hon planerar att äta den.... *suckar*
Jag slänger ödlan i sopen och precis när jag ska gå in igen står mördaren där. Hon envisas om att följa med mig in, bara för att sedan hänsynslöst tugga på mina händer och fötter.
Katten går ut.
Jag går ut och äter mat.
Jag går in på grund av den stekande solen. När jag kommer in försöker jag läsa lite.
Jag upptäcker att läsa inte är ett alternativ då jag är alldeles för trött. Jag lägger mig på soffan för att försöka sova.
Katten kommer in och biter mig i armen. Jag struntar i henne och hon lägger sig på golvet och sover liksom jag.
Styvmor ringer och väcker mig, hon undrar om jag behöver ett par nya skor. Katten ligger och sover bredvid mig på soffan, hon vaknar inte.
Styvmor ringer igen. Den här gången vaknar hennes höghet och och går och lägger sig i fåtöljen intill istället.
Vi fortsätter sova.
Vaknar och upptäcker att katten någon gång varit ute och hämtat en till ödla, som ligger på golvet.
Katten ligger fortfarande kvar i fåtöljen, så jag antar att hon var ute någon gång mellan 12:30 och 12:40 när hon hämtade den.
Orkar inte ta reda på den nu, inte när hon ligger och sover så gott. Plus, jag är också trött...
Mamma ringer och väcker oss. Hon ska till stan och undrar om jag vill följa med, och det vill jag för att kunna titta efter ett linne, eller möjligtvis ett par skor.
Nu måste jag verkligen ta hand om den där ödlan, det var inte alls meningen att den skulle behöva ligga så länge...
Katten verkar glad och pigg, hon har sovit lika mycket som jag. Eller det tror jag i alla fall, jag kan inte hitta spår av annat.
*phew* all done, hoppas hon inte drar in något mer under tiden hon är ensam....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar