Maaammaaaa! Katten följde mig hem! Får jag behålla den? Snällaa??

Gårdagen blev lite rörig vid ett tillfälle.
Mestadels var det pga av först Felicia som sa att hon skulle följa med mig hem (vare sig jag ville eller inte...) och sen Lina som inte hade någonstans att gå på 40 min pga tågtiderna, så jag erbjöd att hon fick följa med hem hon också.
På vägen hem stannade vi till ett tag, en bit ifrån huset, och gosade med nog världens gosigaste katt!
Jag hade inte sett katten förut, och med tanke på hus unge den var (inte ens 1 år skulle jag tro) så var den nog "nyinflyttad".

Katten var definitivt inte rädd för främlingar. Han (jag kollade) både gosade och lekte med oss.
En gång tog jag fram en hårsnodd som han kunde leka med, och han tog den - och sprang iväg med den!
Men sen kom han tillbaka (med snodden i munnen) och ville gosa mer.^^
Sen fick Felicia och Lina (dom tyckte väl att det blev långtråkigt och bestämde sig för att gå någon annan stans) och jag blev lämnad kvar ensam med katten. Vi gosade i kanske 10 minuter och sen bestämde jag mig för att det var dags att gå men.
Jag sa hejdå till katten och började gå - och han följde efter!
Jag tänkte: Nej! Det är sånt här folk kallar för att t katter! Så fan heller att jag tänker göra det!! Eller..? Jag vill ju ha en katt... Nej! Definitivt inte! Kenneth är allergisk och vi har hundar!
Så jag bestämde mig för att försöka fösa bort honom. Men han trodde jag vill leka.. >.>
Så jag tänkte: Då får han väl följa med hem då! Hundarna kommer ändå skrämma bort honom.
Men hundarna var inte ute. Fuck off.
Så jag fick helt enkelt gå och släppa ut dom själv bara för att se hur de anförr den stackars katten genom staketet (nej, de nådde honom inte), men katte-fan stannade kvar ändå!
Han bara tassade av och an utanför grinden, mjaoande på att jag skulle komma ut.
SUCK. Jag har inte tid för dethär!
Så jag fick helt enkelt gå in, stänga dörren och hoppas på det bästa.
Efter drygt 40 minuter var han borta. Tack och lov.

Igår upptäckte vi att Reijo, den älsta hunder vi har på 14 år, blivit rikigt dålig. Inte dålig som i sjuk. Dålig som i för-gammal-för-alla-dessa-trappor.
Så denhär morgonen var det min uppgift att gå och se till honom. Men allt verkade bra änså länge, han är inte död än, men jag har bera sett honom liggandes än så länge.. Jag tror inte han har länge kvar, men vi får se hur det blir.

Till frukost tänkte jagprova något nytt.
Jag hade sett på ett matprogram för några år sedan att de kokade ett ägg - utan skal!
Så jag provade själv. Första försöket slutade upp i ett orange skum.
Andra försöket (jag hade i lite ättika för att inte vitan skulle flyta ut så mycket) blev blev en aning bättre.

Men när jag skulle äta det upptäckte jag att det borde fått koka längre. Så jag slängde det. Och så övergav jag den idén och gjorde vanliga kokta ägg (med skal) och skar upp dom på en macka.
Det duger gott och väl för mig!