Tiden har allvarligt talat sniglat sig fram. Vid det här laget har jag gått i skolan i nästan två veckor, men det känns som minst tre.
Sen sist har jag hunnit med ganska mycket.
Jag har städat mitt rum (det krävs enormt mycket tid för det), städat mitt akvarium, pluggat mer än vanligt, skaffat nytt schampoo, börjat och avslutat Hungerspelen, börjat på Locke Lamoras Lögner*...
Och jag har upptäckt vilken linje jag vill gå efter högstadiet. Och det är bra att jag äntligen bestämt mig, jag har trots allt funderat på det i snart tre år.
Men resultatet av allt tänkande ledde fram till nåt jag verkligen inte känner för.
För tillfället känner jag att jag skulle vilja vända mig om, låtsas att jag aldrig såg svaret, och fortsätta treva tidare och undvika att tänka på det.
Nu undrar du säkert vad det är exagt som är så "hemskt", och I'll tell ya.
Jag vill bli: Psykolog.
Då måste jag gå: Natur psykologi.
Det krävs: 10 mer mvg:n. Minst.
Nej tack! Det är inte vad jag vill.
Alltså, det är sant att min nyligen hittade dröm är att bli psykolog och att jag inte har något problem med allt pluggande. Det kan jag leva med.
Men det jag inte klarar av är pressen, att ständigt vara medveten om att det här är en av de svåraste linjerna och att jag har 5% chans att faktiskt komma in - om jag bättrar mig i skolan.
För tillfället har jag ett mvg, 5/6 vg och resten g, och det kommer jag inte långt på.
Jag ligger för tillfället på 165p (om jag räknat rätt), och behöver 260p-270p.
Men jag tror jag är redo att lägga ner mig och göra det som krävs för att komma in.
Men det är mycket jag behöver slipa på... Fy fan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar