OK, jag vet att det var länge sen jag skrev nu, men det har varit ganska mycket prov goin' on nu innan julavslutningen och höstbetygen, så det är min ursäkt den här gången - att jag har pluggat.
Men det lönade sig faktiskt, jag sänkte mig inte i något ämne och höjde mig i nästa hälften av som :)
Så idag har jag, som sagt, fått redan på mina betyg för den här terminen och det är nu jullov.
Men annars såg den ut ungefär så att jag gick och lade mig runt halv ett på morgonen bara för att sen (när mina vänner kom hem och hämtade lite grejor runt kl. halv åtta hemma hos mig) hoppa ur sängen och sedan bokstavligt talat släpa mig iväg till skolan. I nattkläder...
Sen visade det sig att det var ganska länge kvar tills vi skulle göra något, så jag och Joakim satte oss i biblioteket och pratade filmer, böcker och spel etc. ^^
Men där satt vi inte speciellt länge, och när de första klasserna (hälften av skolans klasser) väntade på att bli insläppta i aulan (där musikklassen förresten arragerat en julföreställning på en timme) delade Sofia, Lina och Ronja ut pepparkakor som vi från Ny Generation fixat.
Btw, ny generation är skolans "kristna skolgrupp" som jag brukar vara med på. Nej, jag är inte kristen, men kyrkan har massor av chill folk! :)
Det lilla vi gjort med pepparkakorna, som btw var köpta, var att vi skrev lappar med komplimanger på som vi sedan klistrade fast på kakorna med hjälp av glasyr. Visst, det är inte mycket, men om jag säger att vi gjorde det på typ 500 st så fattar man nog om vi efteråt lite bar speciellt taggade för att någonsin göra om det!
I alla fall, vi delade ut kakor till hälften av klasserna (eftersom resten av oss inte fick plats i aulan så fick vår del av klasserna se showen sist..) och sedan skyndade vi bort till vårt klassrum där vi sen fick höra en ljuvlig juldikt som våra två vänliga mentorer läste upp. Den handlade om 10 tomtar.... som... eh, jag vill nog inte gå in på detaljer, men i slutändan fanns det inga tomtar kvar och dom hade några mycket tragiska slut. De råkade ut för rävar, istappar, katter, klättring, gröt, och tofflor, bland annat.
... Usch. Men jag måste säga, den var faktiskt riktigt rolig! xD
Sedan såg vi på julshowen (och innan dess delade vi ut kakor till resten av eleverna), och den var underbar! Helt fantastisk! OK, nu kanske jag överdrev, men den var bättre iår än den varit på länge. :)
Efter showen gick vi tillbaka till klassrummet där vi en efter en blev uppropade för att få våra betyg och ge mentorerna en varsin kram. Sen var det fritt att gå!
När jag kom hem spelade jag i ca. 4 timmar, tror jag. Eller kanske fem, för jag höll aldrig riktigt koll på när jag kom hem, men kanske runt tolv, och halv sex åkte vi till karlstad för en sista julshopping.
Där träffade jag Storasyster, som vanligtvis håller till runt Hedemora och Borlänge, så att se henne på Bergvik i Karlstad var allt annat än väntat!
Vi blev så glada att se varandra att vi höll på att krama ihjäl oss, och sen kollade vi lite i affärerna innan vi tillslut fick gå åt varsitt håll, eftersom jag skulle dra iväg och äta och hon fortsätta handla. Men vi ses igen den 26:e (dec) nere hos Farmor, där släkten brukar träffas vid jul. Taggad!
Nu har jag precis kommit hem, och ska alldeles strax börja med den hårda uppgiften att brottas med tejpen och julpappret. Önska mig lycka till!
torsdag, december 22
lördag, december 3
Julshopping
Har precis varit till stan och julhandlat, som vanligt vid den här tiden på året. Och som vanligt kallsvettas jag av själva tanken på jämförelsen mellan hur mycket pengar jag har kvar i plånboken och hur mycket mer än det som finns som behövs till alla julklappar... Men i år är jag för första gången mer än halvvägs så här tidigt i December :>
Jag är klar med Mamma, Mormor, Gammelmormor, Farmor, Farfar, Felicia (glowybliss.blogspot.com), Hannah (nattstad.se/hannahekstrom), Lina, Sofia, Joakim och Maria. Så de enda jag har kvar nu är Styvfar, Storasyster, Lillasyster, Farbror med barn och fru, och Faster med barn och man.
Dvs, för tillfället.
Man vet trotsallt aldrig, helt plötsligt, på julafton, kanske jag kommer på någon jag missat och så körde allt ihop sig i alla fall trots att allt verkat så bra och perfekt minuten innan. Så brukar mina "mycket väl planerade planer inför något viktigt" sluta, alltid. Så det är bara att vänta och se vem jag missar i år, jippie...
Och i dag slösade jag lite pengar på migsjälv faktiskt - ett par tofflor med hög kant/tjocka strumpor med sula :D Så här ser de ut:
Fötterna ser ut som ankfötter i dom, men vem bryr sig? Jag ska ändå bara ha dom hemma, tror jag.
Dom är riktigt bekväma och jättevarma så jag behöver inte gå och frysa om fötterna mer! :)
Men eftersom dom är så varma, så misstänker jag att de kommer stinka av fotsvett innan jul, för min fotsvett... puh, den är inget att leka med!
Förresten, så har jag fortfarande inte visat hur vår uppfixade hall ser ut!
Ny tapet på det lilla som går att tapetsera (till höger); en ny, vit dörr; nymålat trappräcke och element; nytt golv; ny hatt och skohylla (som inte syns under alla kläder och skor) och ny hylla (som inte heller syns); en vit, gigantisk glaslykta (vänster om skohyllan); nytt fönster brevid dörren och ny hundlucka där under; vit träpanel över näst intill hela väggarna, och mycket mycket mer som inte syns.
Inte illa va? Allt det där, under en sommar! ;D
De stackars hundarna verkar dock inte tycka om det, speciellt inte hundluckan.
Än så länge är det bara Yava, den äldsta, som vågar gå in och ut genom den, trots att hon föredrar dörren. Men Amiza klarar det också ganska bra, eller rättare sagt, hon har ännu bara gjort det en gång frivilligt... Medans stackars fega Jezzy fegar ur hela tiden :/
Men de lär sig nog snart!
Har aldrig heller visat några bilder på våra söta små ulbollar, så de förtjänar att visas i alla fall en gång.
Yava, våran lilla "katt" och "drottningen över huset":
Amiza, den lilla "prinsessan" och "chihuahuan":
.jpg)
Jezzy, som jämfört med de andra två bara förtjänas att kallas "hunden", men är min lilla "fegis" och "björn":
.jpg)
De här bilderna är tagna från vår kennels hemsida:
http://www.lappizaros.se/
Jag är klar med Mamma, Mormor, Gammelmormor, Farmor, Farfar, Felicia (glowybliss.blogspot.com), Hannah (nattstad.se/hannahekstrom), Lina, Sofia, Joakim och Maria. Så de enda jag har kvar nu är Styvfar, Storasyster, Lillasyster, Farbror med barn och fru, och Faster med barn och man.
Dvs, för tillfället.
Man vet trotsallt aldrig, helt plötsligt, på julafton, kanske jag kommer på någon jag missat och så körde allt ihop sig i alla fall trots att allt verkat så bra och perfekt minuten innan. Så brukar mina "mycket väl planerade planer inför något viktigt" sluta, alltid. Så det är bara att vänta och se vem jag missar i år, jippie...
Och i dag slösade jag lite pengar på migsjälv faktiskt - ett par tofflor med hög kant/tjocka strumpor med sula :D Så här ser de ut:
Dom är riktigt bekväma och jättevarma så jag behöver inte gå och frysa om fötterna mer! :)
Men eftersom dom är så varma, så misstänker jag att de kommer stinka av fotsvett innan jul, för min fotsvett... puh, den är inget att leka med!
Förresten, så har jag fortfarande inte visat hur vår uppfixade hall ser ut!
Inte illa va? Allt det där, under en sommar! ;D
De stackars hundarna verkar dock inte tycka om det, speciellt inte hundluckan.
Än så länge är det bara Yava, den äldsta, som vågar gå in och ut genom den, trots att hon föredrar dörren. Men Amiza klarar det också ganska bra, eller rättare sagt, hon har ännu bara gjort det en gång frivilligt... Medans stackars fega Jezzy fegar ur hela tiden :/
Men de lär sig nog snart!
Har aldrig heller visat några bilder på våra söta små ulbollar, så de förtjänar att visas i alla fall en gång.
Yava, våran lilla "katt" och "drottningen över huset":
Amiza, den lilla "prinsessan" och "chihuahuan":
Jezzy, som jämfört med de andra två bara förtjänas att kallas "hunden", men är min lilla "fegis" och "björn":
De här bilderna är tagna från vår kennels hemsida:
http://www.lappizaros.se/
tisdag, november 29
Ingen jul utan snö
♪ Stjärnorna faller i natten nu, himlarna sänker sig ner över jorden, Och när stjärnans bloss tänder sitt ljus hos oss, brinner en låga klar i hela norden, Julen är här... ~ ♪ NOT.
Seriöst, jag förstår inte hur alla kan gå omkring och nynna jullåtar, babbla om julkänslan som 'känns klart och tydligt' och pynta husen fulla med rött och glitter!
Jag försöker, det gör jag verkligen, men det är ingen idé. Utan snön är det som att försöka inbilla sig att man är i ett svalt bad medans man egentligen är mitt ute i öknen - helt omöjligt och aningen uttröttande.
Ska inte snön komma snart? Jag menar, tidningarna skriver så om hur vi ska få stå ut med två störmar på en och samma gång, kallar det "snöoväder" men så står det sedan i artikeln att det kommer bli regn ändå. *suckar* Ser ut som om det inte blir någon riktig jul i år... Jag menar, vad är egentligen julen utan snön? :<
Men men, kanske dags att lämna de deprimerande ämnena och istället byta till något bättre - Jag måste städa mitt rum.
Okej, jag vet, jag sa "något bättre", men hur mycket jag än försöker strunta i det så måsta jag städa det, innan december, men det är så himla stökigt! D:
Varför jag måste städa det? Jo, för att då får jag hela månadspengen som jag behöver till alla fördömda julklappar. Men se där, nu kom jag tillbaka till julämnet igen!
I dag har klassen åkt till badhuset för att lära oss "livräddning". Kul,... Jag menar, det är väl ändå någonting man lär sig på simskolan när man är 6-8 år gammal, eller?
Men i alla fall, det tog typ halva dagen och sen när vi kom tillbaka höll Lina och Hannah (f.d. hhannaekström.devote.se) på att tjata öronen av mig, dels över att veta adressen hit, och dels för att Hannah "inte tidigare hade blivit nämnd"...
Men vet du vad, Hannah? Det hade du visst det! ;)
I alla fall, dets lutade med att de fick varsin lapp med adress och allt, så får man bara hoppas på det bästa - att de tappar eller glömmer bort dem! xD
Seriöst, jag förstår inte hur alla kan gå omkring och nynna jullåtar, babbla om julkänslan som 'känns klart och tydligt' och pynta husen fulla med rött och glitter!
Jag försöker, det gör jag verkligen, men det är ingen idé. Utan snön är det som att försöka inbilla sig att man är i ett svalt bad medans man egentligen är mitt ute i öknen - helt omöjligt och aningen uttröttande.
Ska inte snön komma snart? Jag menar, tidningarna skriver så om hur vi ska få stå ut med två störmar på en och samma gång, kallar det "snöoväder" men så står det sedan i artikeln att det kommer bli regn ändå. *suckar* Ser ut som om det inte blir någon riktig jul i år... Jag menar, vad är egentligen julen utan snön? :<
Men men, kanske dags att lämna de deprimerande ämnena och istället byta till något bättre - Jag måste städa mitt rum.
Okej, jag vet, jag sa "något bättre", men hur mycket jag än försöker strunta i det så måsta jag städa det, innan december, men det är så himla stökigt! D:
Varför jag måste städa det? Jo, för att då får jag hela månadspengen som jag behöver till alla fördömda julklappar. Men se där, nu kom jag tillbaka till julämnet igen!
I dag har klassen åkt till badhuset för att lära oss "livräddning". Kul,... Jag menar, det är väl ändå någonting man lär sig på simskolan när man är 6-8 år gammal, eller?
Men i alla fall, det tog typ halva dagen och sen när vi kom tillbaka höll Lina och Hannah (f.d. hhannaekström.devote.se) på att tjata öronen av mig, dels över att veta adressen hit, och dels för att Hannah "inte tidigare hade blivit nämnd"...
Men vet du vad, Hannah? Det hade du visst det! ;)
I alla fall, dets lutade med att de fick varsin lapp med adress och allt, så får man bara hoppas på det bästa - att de tappar eller glömmer bort dem! xD
måndag, november 28
EragonUnicorn
Okej, idag har det inte hänt så mycket. Det har varit mest en helt normal skoldag, jag och Lina (bild below) har skojat omkring större delen av dagen och i slutändan kokade hon ihop något alldeles extra:
EragonUnicorn.
Och detta, mina damer och herrar, är min kära vän Lina. Lite läskig va? Haha, men ta det lugnt, hon kanske kan bitas lite ibland men annars är hon en av de roligaste och snällaste personerna jag känner.
Hon har, precis som jag, läst första boken i Arvtagaren (eragon), men till skillnad från mig tröttnade hon eftersom hon tyckte att allt var så "förutsägbart" medans jag fortsatte och nu spänt sitter och rullar tummarna i väntan tills efter jul då jag har råd att köpa den sista och 4:e delen.
Så idag, då jag berättade för henne hur enormt taggad jag var inför boken, retades hon med att under en biologilektion rita upp hur hennes version av Eragon skulle sett ut: istället för drakar, som var så förutsägbara, så skulle det kläckas en Unicorn/enhörning ur ägget och få namnet Saphira! X'D
Plus, att detta gör ju att den hemska kungen Galbatorix också måste ha en unicorn - en svart en.
Så här började hennes klotter:
Detta, som en gång var ett kapitel om hjärnan ur min biologibok, blev ganska snart nerklottrad av Linas påhittiga berättelse, som senare övergick i en mer detaljerad bild på hur allting låg till - längst bak i hennes anteckningsbok...
Fint va? Högst upp är Galbatorix på sin svarta Unicorn, Shu-någonting, med texten "I HATE U" på tröjan. Och längst ner är Eragon med sin (blåa) Unicorn, Saphira, och texten "I'M SO 6:Y" på tröjan. ^^'
Och senare bestämde hon sig för att ge sig på att måla en Ra'zac också... Strax ovanför Galbatorix...
Och Eragon fick ett svärd/Zar'roc.
Läckert, märks det att vi faktiskt går i bildklass? Nej, tyvärr.
Imorgon ska klassen dra iväg till Deje badhus för att göra andra delen av "Simprovet": Livräddning.
Men men, det borde väl inte bli så svårt, eller? Jag menar, det fick man ju lära sig när man var riktigt liten, på simskolan!
Och i alla fall, när allt det är klart så ska vi förhoppningsvis inte dit igen. Det är inte bra för mitt stackars hår!! D:
Well, either way, wish me good luck! :)
EragonUnicorn.
Hon har, precis som jag, läst första boken i Arvtagaren (eragon), men till skillnad från mig tröttnade hon eftersom hon tyckte att allt var så "förutsägbart" medans jag fortsatte och nu spänt sitter och rullar tummarna i väntan tills efter jul då jag har råd att köpa den sista och 4:e delen.
Så idag, då jag berättade för henne hur enormt taggad jag var inför boken, retades hon med att under en biologilektion rita upp hur hennes version av Eragon skulle sett ut: istället för drakar, som var så förutsägbara, så skulle det kläckas en Unicorn/enhörning ur ägget och få namnet Saphira! X'D
Plus, att detta gör ju att den hemska kungen Galbatorix också måste ha en unicorn - en svart en.
Så här började hennes klotter:
Och senare bestämde hon sig för att ge sig på att måla en Ra'zac också... Strax ovanför Galbatorix...
Och Eragon fick ett svärd/Zar'roc.
Imorgon ska klassen dra iväg till Deje badhus för att göra andra delen av "Simprovet": Livräddning.
Men men, det borde väl inte bli så svårt, eller? Jag menar, det fick man ju lära sig när man var riktigt liten, på simskolan!
Och i alla fall, när allt det är klart så ska vi förhoppningsvis inte dit igen. Det är inte bra för mitt stackars hår!! D:
Well, either way, wish me good luck! :)
söndag, november 27
Prao och annat skit
Okej... Tro det eller ej men den här gången har jag faktiskt ett någolunda bra skäl till att inte ha skrivit på... vad blir det... 2 veckor?^^'
Det började ju med att jag skulle skivit förra helgen, och då skulle jag skrivit om de jättegoda morotskakorna (med klet) som vi bakade på hemkunskapen, dels.
Men det blev inte av efter som jg är så lät som jag är, jag menar, det tar lång tid att lägga ut bilderna från mobilen till bloggen... Så jag sket i det då och tänkte att jag lika gärna kunde skriva nästa helg (den här helgen) eftersom att jag då kommer ha massor att skriva om gällande praktiken. :)
Så, jag praktiserade hos Kils Busstraffik AB, aka busschaufförer.
På måndagen följde jag med min plastmamma / styvmamma (hon är tillsammans med min biologiske far), och körde skolbarn - vilket var ganska chill eftersom jag lätt kunde ta igen den sömn jag gick miste om samma morgon pga av de hemskt tidiga tiderna och sova en skvätt.
Jag upptäckte att busschaufförer också har ett 'eget' kontor, vilket fick yrket att verka väldigt proffsigt... not.
Jag uptävkte också att de hade ett gemensamt fikarum där de brukar sitta och snacka skit om var och varannan person de känner för. Men inte bara det, där inne finns det en sån där maskin där man kan få kaffe och choklad och sånt. Fast den här var lite speciell för:
1: istället för capuccino (stavning) fick man nyponsoppa, och 2: det var helt gratis! >:D
Så chokladmaskinen blev ganska snart min nye bästa vän.
På tisdagen fick jag lämna min plastmammas trygga värme och hjälpa till att frakta kött från "stan's" slateri (scan) och frakta till en frys någonstans i skogen tillsammans med en annan busschaufför - Jann.
Tack och lov var han jättesnäll och till och med såg snäll ut :)
Så, den dagen tillbringade jag med att i stort sett bara 'bära' (vi användesåna där bärmasiner eftersom det var stora lådor med klera kilo kött i) kött från ena kylrummet till det andra. Lastbilen hade - 20 °C medans den det skulle till hade - 50 °C. Det krävdes mycket för att motstå att spotta där inne!
På onsdagen och torsdagen var jag med Jann och en annan, Jan.
Med de två körde vi ut kött till affärer och skolor, och tillsammans med Jann åkte jag på fredagen till Råda med potatis till en korvfabrik.
Lite då och då under de här 5 dagarna var jag också med Henrik, som körde skolbarn i Deje och Forshaga.
Så jag har haft fullt upp under veckan, på ett eller annat sätt :>
Förutom praoen har jag också fått "tillbaka" mobilen jag hade inne på lagning.
Jag hade en X10 Mini Pro, som jag fick i julklapp förra julen tsmns med en ettårs-garanti. Under det här året har den gått i sönder fler gånger än jag kan minnas på flera olika sätt, men jag lämnade bara in den 3 gånger.
Så nu, den tredje gången, skulle jag få en ny mobil av samma modell, eftersom jag lämnat in den förra 3 ggr med sammaproblem (hakar upp sig, skickar inte meddelanden, tar inte emot samtal, raderar saker, får blackouts, problem med att ta emot ström, etc).
Och i förrgår kom den "tillbaka", vilket jag ver riktigt taggad för, eftersom jag klarat mig med en skrutting gammal sony ericsson viktelefon med knappar osv.
Men när den kom visade det sig att det var slut på alla X10 Mini Pro, så jag fick istället en Xperia Mini Pro! Inklsive att med den följde en helt ny ettårs-garanti!! :D
Igår kväll såg jag också på Breaking Dawn part 1, och den var faktiskt riktigt bra! Jag tyckte inte om de tidigare filmerna något vidare, men var bara tvungen att se den här eftersom det är min favoritdel bland böckerna. Jag ville se hur de skulle lyckas med bröllopet, smekmånaden på ön, Bellas fasansfulla graviditet, Reneesme's födsel, Bellas lidande under 'förändringen', resultatet, Reneesme's tillväxt och vilken skådespelare de skulle använda, det lilla huset i skogen... Ja, allt!
Förta delen var ju, som sagt, väldigt bra så nu är det bara att vänta och tagga inför nästa del!
På reklamen såg jag dessutom att The Hunger Games kommer ut på film till våren, och jag grät redan vid trailern på den... ^^'
Så, tagga inför alla awesome filmer som kommer ut till våren!
Det började ju med att jag skulle skivit förra helgen, och då skulle jag skrivit om de jättegoda morotskakorna (med klet) som vi bakade på hemkunskapen, dels.
Men det blev inte av efter som jg är så lät som jag är, jag menar, det tar lång tid att lägga ut bilderna från mobilen till bloggen... Så jag sket i det då och tänkte att jag lika gärna kunde skriva nästa helg (den här helgen) eftersom att jag då kommer ha massor att skriva om gällande praktiken. :)
Så, jag praktiserade hos Kils Busstraffik AB, aka busschaufförer.
På måndagen följde jag med min plastmamma / styvmamma (hon är tillsammans med min biologiske far), och körde skolbarn - vilket var ganska chill eftersom jag lätt kunde ta igen den sömn jag gick miste om samma morgon pga av de hemskt tidiga tiderna och sova en skvätt.
Jag upptäckte att busschaufförer också har ett 'eget' kontor, vilket fick yrket att verka väldigt proffsigt... not.
Jag uptävkte också att de hade ett gemensamt fikarum där de brukar sitta och snacka skit om var och varannan person de känner för. Men inte bara det, där inne finns det en sån där maskin där man kan få kaffe och choklad och sånt. Fast den här var lite speciell för:
1: istället för capuccino (stavning) fick man nyponsoppa, och 2: det var helt gratis! >:D
Så chokladmaskinen blev ganska snart min nye bästa vän.
På tisdagen fick jag lämna min plastmammas trygga värme och hjälpa till att frakta kött från "stan's" slateri (scan) och frakta till en frys någonstans i skogen tillsammans med en annan busschaufför - Jann.
Tack och lov var han jättesnäll och till och med såg snäll ut :)
Så, den dagen tillbringade jag med att i stort sett bara 'bära' (vi användesåna där bärmasiner eftersom det var stora lådor med klera kilo kött i) kött från ena kylrummet till det andra. Lastbilen hade - 20 °C medans den det skulle till hade - 50 °C. Det krävdes mycket för att motstå att spotta där inne!
På onsdagen och torsdagen var jag med Jann och en annan, Jan.
Med de två körde vi ut kött till affärer och skolor, och tillsammans med Jann åkte jag på fredagen till Råda med potatis till en korvfabrik.
Lite då och då under de här 5 dagarna var jag också med Henrik, som körde skolbarn i Deje och Forshaga.
Så jag har haft fullt upp under veckan, på ett eller annat sätt :>
Förutom praoen har jag också fått "tillbaka" mobilen jag hade inne på lagning.
Jag hade en X10 Mini Pro, som jag fick i julklapp förra julen tsmns med en ettårs-garanti. Under det här året har den gått i sönder fler gånger än jag kan minnas på flera olika sätt, men jag lämnade bara in den 3 gånger.
Så nu, den tredje gången, skulle jag få en ny mobil av samma modell, eftersom jag lämnat in den förra 3 ggr med sammaproblem (hakar upp sig, skickar inte meddelanden, tar inte emot samtal, raderar saker, får blackouts, problem med att ta emot ström, etc).
Och i förrgår kom den "tillbaka", vilket jag ver riktigt taggad för, eftersom jag klarat mig med en skrutting gammal sony ericsson viktelefon med knappar osv.
Men när den kom visade det sig att det var slut på alla X10 Mini Pro, så jag fick istället en Xperia Mini Pro! Inklsive att med den följde en helt ny ettårs-garanti!! :D
Det enda negativa jag hittat än så länge är att där Erase-knappen tidigare satt, sitter nu Enter-knappen, så jag har fortfarande lite problem med att trycka rätt. Men annars är tangentbordet helt underbart!
Igår kväll såg jag också på Breaking Dawn part 1, och den var faktiskt riktigt bra! Jag tyckte inte om de tidigare filmerna något vidare, men var bara tvungen att se den här eftersom det är min favoritdel bland böckerna. Jag ville se hur de skulle lyckas med bröllopet, smekmånaden på ön, Bellas fasansfulla graviditet, Reneesme's födsel, Bellas lidande under 'förändringen', resultatet, Reneesme's tillväxt och vilken skådespelare de skulle använda, det lilla huset i skogen... Ja, allt!
Förta delen var ju, som sagt, väldigt bra så nu är det bara att vänta och tagga inför nästa del!
På reklamen såg jag dessutom att The Hunger Games kommer ut på film till våren, och jag grät redan vid trailern på den... ^^'
Så, tagga inför alla awesome filmer som kommer ut till våren!
En annan sak är att den 4:e delen av Christopher Paolini's bokserie Arvtagaren har kommit ut!
Och eftersom det är den 4:e och sista så heter den just Arvtagaren.
Det ska jag köpa när jag får pengar!! :D
Fast jag hoppas att det här bara är en skämtgrej och inte den riktiga framsidan... :<
torsdag, november 17
Syster-yster
Idag tänkte jag så gott som bara berätta att Storasyster fyller år!
Vi har köpt en present till henne och skickat den via posten, men to be honest, jag är inte riktigt nöjd med den... Den va lite för tråkig i mina ögon och jag skulle gärna köpa nåt dyrare med tanke på att hon fyller 18 år, men så blev det inte.
Jag antar att jag får åka och köpa något extra till jul istället. : >
Idag pratade våran SOlärare om pinsamma mellannamn, som vi kom in på när vi pratade om religion och varför vi egentligen döper oss som små (och han berättade också om hur han hade en liten olycka som drog med sig en så fruktansvärd odör att hans släktingar inte ens idag när han är ca 38-40 år låter honom glömma bort det. Stackarn... XD).
Han jämförde klassens olika som t ex mitt (Gunvor) och Sofias (Valborg). Men sen sköt han också in sin historia:
Han fick ett i med stil Klaes, ett vanligt och inte det minsta pinsamt mellannamn. Och sedan en dag när han var i tonåren kom han föräldrar och berättade den lysande nyheten att de bestämt att han skulle få ett till: Ingvar.
HAHA! Shit asså, av alla namn! 8'D
En annan sak jag upptäckt är hur alla verkar obsessed av Nyan-cat (http://www.youtube.com/watch?v=wZZ7oFKsKzY&feature=related).
Jag menar, NyanCat-naglar? http://www.youtube.com/watch?v=E0dqgXVU6wA&feature=related
Och NyanCat på Piano? http://www.youtube.com/watch?v=GQWIB31_Zao
Eller NyanCat på Fiol? http://www.youtube.com/watch?v=E_TAAmWqKfg&feature=related
Alltså, det är illa.....
Vi har köpt en present till henne och skickat den via posten, men to be honest, jag är inte riktigt nöjd med den... Den va lite för tråkig i mina ögon och jag skulle gärna köpa nåt dyrare med tanke på att hon fyller 18 år, men så blev det inte.
Jag antar att jag får åka och köpa något extra till jul istället. : >
Idag pratade våran SOlärare om pinsamma mellannamn, som vi kom in på när vi pratade om religion och varför vi egentligen döper oss som små (och han berättade också om hur han hade en liten olycka som drog med sig en så fruktansvärd odör att hans släktingar inte ens idag när han är ca 38-40 år låter honom glömma bort det. Stackarn... XD).
Han jämförde klassens olika som t ex mitt (Gunvor) och Sofias (Valborg). Men sen sköt han också in sin historia:
Han fick ett i med stil Klaes, ett vanligt och inte det minsta pinsamt mellannamn. Och sedan en dag när han var i tonåren kom han föräldrar och berättade den lysande nyheten att de bestämt att han skulle få ett till: Ingvar.
HAHA! Shit asså, av alla namn! 8'D
En annan sak jag upptäckt är hur alla verkar obsessed av Nyan-cat (http://www.youtube.com/watch?v=wZZ7oFKsKzY&feature=related).
Jag menar, NyanCat-naglar? http://www.youtube.com/watch?v=E0dqgXVU6wA&feature=related
Och NyanCat på Piano? http://www.youtube.com/watch?v=GQWIB31_Zao
Eller NyanCat på Fiol? http://www.youtube.com/watch?v=E_TAAmWqKfg&feature=related
Alltså, det är illa.....
fredag, november 11
Min stolthet... AVKAPAD! :@
*suckar*
...
Jaa... Vad finns det att säga?
Jag klippte av mig håret för en dryg vecka sedan och har på något vänster insett nu efteråt hur mycket det betydde för mig... Jag menar, innan så gick det mer än halvvägs ner på ryggen och ännu längre när det var blött (eftersom jag har en aning självfall så får det lite vågor som torrt), och nu.... tja, om jag säger att jag bara ville ta topparna och resultatet blev mellan skulderbladen som blött, så förstår man nog varför jag är deprimerad. :c
Jag menar, jag kollade faktiskt hur slitet det var, och det var max 3 centimeter!
Jag är väldigt rädd om mitt hår och står inte ut med ens tanken på att platta/locka/föna det, inte heller använder jag vanligt schampo utan köper byrt, vårdande istället. Plus att jag också har förbjudit mig själv från att borsta det när det är blött, eller ännu värre - gå ut i minusgrader med blött hår!
Så den där tanten måste ha klippt av minst 10 cm och det är liksom typ 7 cm för mycket! :@
Ahja... Vad kan man göra åt det nu? Om kanske ett år är det förhoppningsvis lika långt igen...
Men! Nog med det deprimerande snacket!
Idag under hemkunskapen bakade vi scones. Enkelt, javisst, men vi hade inte så mycket tid till att greja i köket eftersom provet är nästa vecka så vi satt och pluggade instuderingsfrågor större delen av lektionen. :<
Så här såg dom ut i ugnen:
Men det blev inga bilder på dom utanför, för jag och min arbetskompis, Felicia (glowybliss.blogspot.com), var för hungriga för att ens vänta på att sconesen skulle svalna innan vi började tugga i oss dom med lite smör och ost till. >o< '
En annan sak jag glömt att nämna är mitt finfina mästerverk jag totallyckades med här om dagen :D
Jag målade Nova (en liten flicka jag brukar/brukade? vara barnvakt till) i ansiktet till en halloweenfest hos en av hennes kompisar.
Så här blev resultatet:
Inte dåligt, om du frågar mig. Läskigt va? ;)
...
Jaa... Vad finns det att säga?
Jag klippte av mig håret för en dryg vecka sedan och har på något vänster insett nu efteråt hur mycket det betydde för mig... Jag menar, innan så gick det mer än halvvägs ner på ryggen och ännu längre när det var blött (eftersom jag har en aning självfall så får det lite vågor som torrt), och nu.... tja, om jag säger att jag bara ville ta topparna och resultatet blev mellan skulderbladen som blött, så förstår man nog varför jag är deprimerad. :c
Jag menar, jag kollade faktiskt hur slitet det var, och det var max 3 centimeter!
Jag är väldigt rädd om mitt hår och står inte ut med ens tanken på att platta/locka/föna det, inte heller använder jag vanligt schampo utan köper byrt, vårdande istället. Plus att jag också har förbjudit mig själv från att borsta det när det är blött, eller ännu värre - gå ut i minusgrader med blött hår!
Så den där tanten måste ha klippt av minst 10 cm och det är liksom typ 7 cm för mycket! :@
Ahja... Vad kan man göra åt det nu? Om kanske ett år är det förhoppningsvis lika långt igen...
Men! Nog med det deprimerande snacket!
Idag under hemkunskapen bakade vi scones. Enkelt, javisst, men vi hade inte så mycket tid till att greja i köket eftersom provet är nästa vecka så vi satt och pluggade instuderingsfrågor större delen av lektionen. :<
Så här såg dom ut i ugnen:
En annan sak jag glömt att nämna är mitt finfina mästerverk jag totallyckades med här om dagen :D
Jag målade Nova (en liten flicka jag brukar/brukade? vara barnvakt till) i ansiktet till en halloweenfest hos en av hennes kompisar.
Så här blev resultatet:
måndag, november 7
"Har du hört?"
Alltså, har gått lite i affärer och varje gång jag passerar ett tidningställ kan jag bara inte rå för att läsa lite snabbt vad det är som händer och sker.
En av rubrikerna jag såg var "Misstänkt mördare i Oslo förhörd idag" eller, som det också stod "Halloweenmordet: Fick veta att han dödat sin kompis".
Jag har bara två stora frågor till den här killen.
1) Vad fan gick du på egentligen?
2) Hur dum får man bli?
Alltså, egentligen frågorna hänger ihop, jag vet inte, bryr mig inte. Men en sak vet jag, och det är att man inte går omkring och dödar sina vänner. That's just terrible, man.
Fast nu orkade jag inte köpa tidningen och läsa igenom riktigt vad som hänt, men som jag fattade det som så måste han antingen gått på droger eller alkohol (som kanske tillhör samma kategori, nu när jag tänker efter) eller så kanske han har något allvarligt fel på huvudet som bara fick honom att spåra ur på något mystiskt sätt jag inte kan förklara. Eller så är han helt enkelt galen.
Fler kommentarer tänker jag inte lägga till, för förr eller senare kommer jag säga något jag ångrar.
En annan sak är den här "Skrattade - mitt under tyst minut".
JAg tänker inte precis ta någons sida i den här saken, men vill bara dela med mig lite av mina tankar.
Till att börja med förstår jag inte varför man ens har en tyst stund, jag menar, det får ju knappast de döda att vakna till liv igen, eller hur? Inte heller vet de döda om att man har en tyst stund för dom, och varför det? Jo, för att de är döda och när man dör så försvinner man och så är det inget mer med det.
Men låt mig också tilllägga att detta bara är mina åsikter och om någon har några andra, bättre som de vill dela med sig av så är det fritt fram.
Men i alla fall, å andra sidan förstår jag om de blev arga. De verkade ta den där stunden ganska seriöst för att hedra de döda och allt, och så står någon idiot där och skrattar! Tro mig, hade någon gjort det mot mig i min "viktiga stund" (som när jag spelar eller läser dels), då hade jag också fått psyk.
Men inte nog för att faktiskt slänga ut någon ur landet...
Och sedan till "Skandalerna avlöste varandra", eller "TV: - Det är sant, du har en väldigt stor...".
Allt jag har att säga där är bara två ord: Holy shit.
Jag är inte något Lady Gaga-fan, så jag förljer henne inte precis, men jag var bara tvungen att checka in det här! Alltså, det är sjukt!
Till att börja med var dom typ "lagom" taskiga mot varann, men sen när den där nakna saken hoppade in...
Oh boy, vart är världen på väg? Men jag måste erkänna, det var jävligt kul. >:3
Kolla själva:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/klick/article13897139.ab
En av rubrikerna jag såg var "Misstänkt mördare i Oslo förhörd idag" eller, som det också stod "Halloweenmordet: Fick veta att han dödat sin kompis".
Jag har bara två stora frågor till den här killen.
1) Vad fan gick du på egentligen?
2) Hur dum får man bli?
Alltså, egentligen frågorna hänger ihop, jag vet inte, bryr mig inte. Men en sak vet jag, och det är att man inte går omkring och dödar sina vänner. That's just terrible, man.
Fast nu orkade jag inte köpa tidningen och läsa igenom riktigt vad som hänt, men som jag fattade det som så måste han antingen gått på droger eller alkohol (som kanske tillhör samma kategori, nu när jag tänker efter) eller så kanske han har något allvarligt fel på huvudet som bara fick honom att spåra ur på något mystiskt sätt jag inte kan förklara. Eller så är han helt enkelt galen.
Fler kommentarer tänker jag inte lägga till, för förr eller senare kommer jag säga något jag ångrar.
En annan sak är den här "Skrattade - mitt under tyst minut".
JAg tänker inte precis ta någons sida i den här saken, men vill bara dela med mig lite av mina tankar.
Till att börja med förstår jag inte varför man ens har en tyst stund, jag menar, det får ju knappast de döda att vakna till liv igen, eller hur? Inte heller vet de döda om att man har en tyst stund för dom, och varför det? Jo, för att de är döda och när man dör så försvinner man och så är det inget mer med det.
Men låt mig också tilllägga att detta bara är mina åsikter och om någon har några andra, bättre som de vill dela med sig av så är det fritt fram.
Men i alla fall, å andra sidan förstår jag om de blev arga. De verkade ta den där stunden ganska seriöst för att hedra de döda och allt, och så står någon idiot där och skrattar! Tro mig, hade någon gjort det mot mig i min "viktiga stund" (som när jag spelar eller läser dels), då hade jag också fått psyk.
Men inte nog för att faktiskt slänga ut någon ur landet...
Och sedan till "Skandalerna avlöste varandra", eller "TV: - Det är sant, du har en väldigt stor...".
Allt jag har att säga där är bara två ord: Holy shit.
Jag är inte något Lady Gaga-fan, så jag förljer henne inte precis, men jag var bara tvungen att checka in det här! Alltså, det är sjukt!
Till att börja med var dom typ "lagom" taskiga mot varann, men sen när den där nakna saken hoppade in...
Oh boy, vart är världen på väg? Men jag måste erkänna, det var jävligt kul. >:3
Kolla själva:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/klick/article13897139.ab
lördag, november 5
Ny dator? JA TACK!
Så, jag vet att det var länge sedan nu sen sist, men det har vart fullt upp och jag helt enkelt inte haft tid.
Idag använder jag min egen dator, ja, den som är fallfärdig och kan lägga av när som hälst.
De 20 minuter det tog att få någotlunda liv i den ångrade jag att jag inte gjort mig besväret att bara gå ner för två trappor och starta en av datorerna på nedervåningen.
De 10 minuter det dröjde för att kunna göra något på den utan omedelbar krasch fick mig att minnas varför jag inte startat den på nästan tre månader.
De 15 minuter jag var tvungen att snigla mig igenom för att uppdatera alla antivirus-saker tänkte jag på den nya, snabba datorn jag skulle köpt mig om det inte vore för det där elpianot jag hittade... och att jag inte skulle ha chansen till att köpa datorn än på mer än ett halvår.
De dryga 5 minutrarna det tog att starta internet glömde jag bort vilket lösen jag hade här på Blogspot, och fick helt enkelt försöka byta ut det. Det tog 15 minuter.
Och nu, cirka 70 minuter efter att jag började starta den, är jag äntligen framme vid mitt mål.
Fasen, nästa gång tar jag inte det här datorn!
Under de veckor (?) som gått sedan jag sist skrev har ganska mycket hänt.
Idrottslärarna tvingade bort alla elever till badhuset, vilket gick bättre än jag hoppats och så fort jag var klar skyndade jag och Felicia (http://www.glowybliss.blogspot.com/) in till det ännu tomma omklädningsrummet.
Det var ganska smart, för innan de andra ens gått upp kom nästa grupp och började byta om, och om jag säger att det var smockfullt när det bara varit vår grupp så är det inget mot vad det här!
Så gott som alla snra fick stå och knö i det minimala space de hade och det var väldigt tillfredställande att titta på. >:D
Som sagt, det kändes skönt att det var gjort och att vi inte skulle behöva göra om det, men då kom vårt lilla helvete/vår idrottslärare och berättade om den underbara nyheten att vi skulle tillbaka i November (vilket är nu... :S) för livräddning.
F*** OFF B****!
Vi har också varit och checkat in våra (kanske) blivande skolor, och jag valde IB/International Baccalaureate.
Vi var bara tre st som var intresserade, verkade det som eftersom gruppen inte var större, men men.
Det verkade faktiskt riktigt chill, alla lektioner på engelska förutom svenska, bara idrott första året, stort skolbibliotek, någotlunda små klasser, mysiga salar, snälla lärare, osv osv.
Blev faktiskt riktigt taggad, men sen åtår att se om jag kommer in eller inte...
De sa att intagningspoängen var så låga som 180p och jag har cirka 215-225p, men dom kanske höjer dem, vad vet jag?
Vi har haft massor av prov!
Vårt första svenska-prov, fysikprov, so-prov, 2 matteprov, 3 franskaprov, engelskaprov...
På soprovet fick jag VG+, matteproven MVG(på båda två), MVG på det muntliga franskaprovet och VG på de skriftliga och resten vet jag inte ännu.
Spännt!
Jag har varit och hälsat på Storasyster i dalarna, TVÅ GÅNGER! Tjohoo! Bättre än så kan det inte bli!
Och där emellan träffades vi på vår morbrors bröllop :)
Första gången var jag bara där under helgen så vi hann inte med så mycket.
Men andra gången stannade jag från Måndag till Fredag (den här veckar, kom hem igår), och vi hann gjoöra lita av varje.
Vi målade, läste, såg på 4 filmer: something borrowed, hur många lingon finns det i världen, unknown: what is known? och tin som vi såg på bio. Allihop var riktigt bra.
Vi hjälpte till med veden, bakade drottningpaj, gick omkring lite i Hedemora en kväll med Storasysters kompis Adam, som btw var jätte kul och snäll. ^^
Vi spelade något mario-rally-wii-spel, som var lagomsvårt för att jag aldrig kom högre än 6:e plats, och för det mesta 12:e och 11:e plats...
Jag fick Storasyster att börja läsa Eragon (yes!!!), medans jag fortsatte i Den äldste som är delen efter Eragon. Visst, jag har redan läst serien 3 ggr, men den är ju så bra!
I Hedemora köpte jag lite julklappr också, men dom håller jag för mig själv. Förresten fyller min kära syster år snart, men jag tror jag vet vad jag ska köpa. ;)
Innan jag åkte upp till Storasyster firade jag en tidig Halloween hos Adam tillsammans med honom, Felicia och Lina. Vi hade riktigt kul och såg på 3 filmer: shutter island (den sög...), the cradle will fall (tror jag det stavades..?) och Hercules, bara för skojs skull XD
Vi åt tacos och Felicias hemgjorda kyrkogårds-chokladtårta som btw bara var gjord av choklad av något slag förutom gravstenarna på toppensom vad gjorda i mandelmassa...
Lite väl sött, men helt okej annars :)
Några andra saker värda att namnas är att jag äntligen skaffat ett lås till mitt skåp i skolan; jag nu har lärt mig låten What are words på piano; och sminket jag beställt från Mary Kay har kommit, men jag har inte provat det ännu (är lite rädd faktiskt...).
Jag har också dragit på mig en ganska ordentlig förkyldning, som Styvfar också kommer känna av inom några dagan. Av någon anledning blir han alltid offret för mina sjukdomar och blir alltid sjuk antingen strax efter jag eller typ samtidigt. Poor thing.
Men jag har i alla fall köpt honom en present till fars dag...
Nej, nu tror jag att jag ska lyssna lite på musik och sen ska jag städa. : >
Idag använder jag min egen dator, ja, den som är fallfärdig och kan lägga av när som hälst.
De 20 minuter det tog att få någotlunda liv i den ångrade jag att jag inte gjort mig besväret att bara gå ner för två trappor och starta en av datorerna på nedervåningen.
De 10 minuter det dröjde för att kunna göra något på den utan omedelbar krasch fick mig att minnas varför jag inte startat den på nästan tre månader.
De 15 minuter jag var tvungen att snigla mig igenom för att uppdatera alla antivirus-saker tänkte jag på den nya, snabba datorn jag skulle köpt mig om det inte vore för det där elpianot jag hittade... och att jag inte skulle ha chansen till att köpa datorn än på mer än ett halvår.
De dryga 5 minutrarna det tog att starta internet glömde jag bort vilket lösen jag hade här på Blogspot, och fick helt enkelt försöka byta ut det. Det tog 15 minuter.
Och nu, cirka 70 minuter efter att jag började starta den, är jag äntligen framme vid mitt mål.
Fasen, nästa gång tar jag inte det här datorn!
Under de veckor (?) som gått sedan jag sist skrev har ganska mycket hänt.
Idrottslärarna tvingade bort alla elever till badhuset, vilket gick bättre än jag hoppats och så fort jag var klar skyndade jag och Felicia (http://www.glowybliss.blogspot.com/) in till det ännu tomma omklädningsrummet.
Det var ganska smart, för innan de andra ens gått upp kom nästa grupp och började byta om, och om jag säger att det var smockfullt när det bara varit vår grupp så är det inget mot vad det här!
Så gott som alla snra fick stå och knö i det minimala space de hade och det var väldigt tillfredställande att titta på. >:D
Som sagt, det kändes skönt att det var gjort och att vi inte skulle behöva göra om det, men då kom vårt lilla helvete/vår idrottslärare och berättade om den underbara nyheten att vi skulle tillbaka i November (vilket är nu... :S) för livräddning.
F*** OFF B****!
Vi har också varit och checkat in våra (kanske) blivande skolor, och jag valde IB/International Baccalaureate.
Vi var bara tre st som var intresserade, verkade det som eftersom gruppen inte var större, men men.
Det verkade faktiskt riktigt chill, alla lektioner på engelska förutom svenska, bara idrott första året, stort skolbibliotek, någotlunda små klasser, mysiga salar, snälla lärare, osv osv.
Blev faktiskt riktigt taggad, men sen åtår att se om jag kommer in eller inte...
De sa att intagningspoängen var så låga som 180p och jag har cirka 215-225p, men dom kanske höjer dem, vad vet jag?
Vi har haft massor av prov!
Vårt första svenska-prov, fysikprov, so-prov, 2 matteprov, 3 franskaprov, engelskaprov...
På soprovet fick jag VG+, matteproven MVG(på båda två), MVG på det muntliga franskaprovet och VG på de skriftliga och resten vet jag inte ännu.
Spännt!
Jag har varit och hälsat på Storasyster i dalarna, TVÅ GÅNGER! Tjohoo! Bättre än så kan det inte bli!
Och där emellan träffades vi på vår morbrors bröllop :)
Första gången var jag bara där under helgen så vi hann inte med så mycket.
Men andra gången stannade jag från Måndag till Fredag (den här veckar, kom hem igår), och vi hann gjoöra lita av varje.
Vi målade, läste, såg på 4 filmer: something borrowed, hur många lingon finns det i världen, unknown: what is known? och tin som vi såg på bio. Allihop var riktigt bra.
Vi hjälpte till med veden, bakade drottningpaj, gick omkring lite i Hedemora en kväll med Storasysters kompis Adam, som btw var jätte kul och snäll. ^^
Vi spelade något mario-rally-wii-spel, som var lagomsvårt för att jag aldrig kom högre än 6:e plats, och för det mesta 12:e och 11:e plats...
Jag fick Storasyster att börja läsa Eragon (yes!!!), medans jag fortsatte i Den äldste som är delen efter Eragon. Visst, jag har redan läst serien 3 ggr, men den är ju så bra!
I Hedemora köpte jag lite julklappr också, men dom håller jag för mig själv. Förresten fyller min kära syster år snart, men jag tror jag vet vad jag ska köpa. ;)
Innan jag åkte upp till Storasyster firade jag en tidig Halloween hos Adam tillsammans med honom, Felicia och Lina. Vi hade riktigt kul och såg på 3 filmer: shutter island (den sög...), the cradle will fall (tror jag det stavades..?) och Hercules, bara för skojs skull XD
Vi åt tacos och Felicias hemgjorda kyrkogårds-chokladtårta som btw bara var gjord av choklad av något slag förutom gravstenarna på toppensom vad gjorda i mandelmassa...
Lite väl sött, men helt okej annars :)
Några andra saker värda att namnas är att jag äntligen skaffat ett lås till mitt skåp i skolan; jag nu har lärt mig låten What are words på piano; och sminket jag beställt från Mary Kay har kommit, men jag har inte provat det ännu (är lite rädd faktiskt...).
Jag har också dragit på mig en ganska ordentlig förkyldning, som Styvfar också kommer känna av inom några dagan. Av någon anledning blir han alltid offret för mina sjukdomar och blir alltid sjuk antingen strax efter jag eller typ samtidigt. Poor thing.
Men jag har i alla fall köpt honom en present till fars dag...
Nej, nu tror jag att jag ska lyssna lite på musik och sen ska jag städa. : >
tisdag, oktober 18
Mmmmhh...~~
Nu har det hänt igen. Det som nästan aldrig hände, men när det väl händer håller det på ett tag. Mitt 'te-sug' har börjat igen.
Men den här gången är det inte lika extremt som det brukar vara, men det har slutat med att jag dricker minst en kopp varannan dag.
Och så har jag köpt två nya tesorter också.
Den första var bara för skojs skull, jag menar, vem vill inte ha en sånhär!?!
Alltså, te i en pinne = T-STICK.
I mina ögon är det en helt super och awsome 'uppfinning'! Jag menar, är den inte läcker?
Och sen, bara av ren slump köpte jag också det här...
Och DET, mina damer och herrar, är det såkallade Ginger and Honey-teet.
Det såg jättegott ut och jag var bara tvungen att köpa det!
Och smaken är... en aning udda...
Men alltså, det smakar honung och man känner en svag nyans av ingefäran, och så sticker det i munnen och halsen när man dricker det - som om man har typ en start krydda i munnen istället för ett honongssmakande te! XD
Tyvärr har jag inte mycket tid att skriva idag, ska nämligen bort med familjen till badhuset och ha skoj, så... Dags att åka!
Men den här gången är det inte lika extremt som det brukar vara, men det har slutat med att jag dricker minst en kopp varannan dag.
Och så har jag köpt två nya tesorter också.
Den första var bara för skojs skull, jag menar, vem vill inte ha en sånhär!?!
Alltså, te i en pinne = T-STICK.
I mina ögon är det en helt super och awsome 'uppfinning'! Jag menar, är den inte läcker?
Och sen, bara av ren slump köpte jag också det här...
Och DET, mina damer och herrar, är det såkallade Ginger and Honey-teet.
Det såg jättegott ut och jag var bara tvungen att köpa det!
Och smaken är... en aning udda...
Men alltså, det smakar honung och man känner en svag nyans av ingefäran, och så sticker det i munnen och halsen när man dricker det - som om man har typ en start krydda i munnen istället för ett honongssmakande te! XD
Tyvärr har jag inte mycket tid att skriva idag, ska nämligen bort med familjen till badhuset och ha skoj, så... Dags att åka!
måndag, oktober 10
Jaså? Så det säger du?
Till skillnad från senst jag skrev mår jag faktiskt helt toppen för tillfället.
Visst, kunde ju inte spela i lösdags och var riktigt emo över det, men hittade sladden kl 6 på morgonen nästa dag så jag fick min speldag ändå :)
Men nästan så fort jag och dosan funnit varandra och blivit bff (best friends forever) igen fastnade jag once again. Den här gången var dock skälet inte svåra monster i en slabbig ruin, utan bossen av de svåra monstren i den slabbiga ruinen...
Men det är lugnt för jag har inga läxor och kan lätt sätta mig och spela i en timme eller två, bara för att döda tid. Jag har ändå inte speciellt mycket att göra idag.
Eller jo, lite ska ju bli gjort. En sak är att jag ändligen bestämt mig för att göra något åt den här jobbiga utväxten jag har och färga över den med något nytt. : >
Och eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde låta mig Gaykompis, Jocke, bestämma vilka färger jag skulle ha i huvudet.
Det slutade i en tragist kombination av svart och rött. Svart överhår och rött underhår. Eller tvärt om. Fint.
Ett tag tänkte jag att det nog inte spelade någon roll och att det kanske skulle se lite roligt ut, men mitt sunda förnuft (och mina andra vänner) tog till slut överhanden och jag gick och lämnade tillbaka hårfärgerna som jag och Jocke under lunchrasten gått och köpt.
Sofia, en annan kompis, tyckte däremot att jag skulle behålla tanken om svart hår. Henne kommentar var : "Långt, svart hår med ljus hy och blåa ögon är sååå snyggt! Fast gröna ögon skulla var't snyggare."
Men Felicia (http://www.glowybliss.blogspot.com/) sa däremot: "Nej, du skulle inte passa i svart, jag tycker att du borde ta typ chokladbrun eller något..."
Medans Hannah (http://www.hhannaekstrom.devote.se/) sa att jag borde färga det till typ mörkbrunt eller något i den stilen.
Men men, vi får se.
Ska bort till affären med Mamma senade, runt 18-19, efter att vi varit ute med hundarna.
Men innan dess ska hon vara borta i c:a två timmar som jag kan spendera så gott som hur jag vill.
Hm, kanske borde sätta mig och dänga den där bossen, once and for all? ;)
lördag, oktober 8
Inte min dag
Det är få saker här i livet som jag verkligen avskyr.
En av de sakerna är att känna suget efter ett spel man inte klarat av/fastnat i och man känner att man verkligen vill fortsätta på det, prova igen - men man kan/får inte. Just den sitsen sitter jag i just nu.
Förra julen fick jag PS2-spelet Final Fantasy XII, som jag spelade nonstop i två och en halv månad innan jag på min födelsedag kom och jag fick Final Fantasy XIII.
Under tiden jag spelat XII hade jag fastnat på ett flertal ställen, behövt levlat upp i några timmar och sedan fortsatt som vanligt.
Nu var det så att strax innan födelsedagen hade jag fastnat och kunde inte för allt i världen komma loss, och nu hade jag ju ett nytt, orört spel som bara väntade på att jag skulle börja spela på det.
Så utan vidare eftertanke övergick jag till XIII och lämnade kvar XII i dammet.
Sedan dess har det kommit dagar då suget kommer tillbaka och jag har någon ordentlig speldag, men det är sällan.
Idag är just en sådan dag, så det första jag gjorde när jag började känna av det var att bege mig runt i husets alla vrår och leta upp PS2:an. Det har inte använts på ganska länge nu och ingen visste vart det låg.
Jag hittade det till slut i en dammig hög med skrot i vardagsrummet, men det fanns inga sladdar.
Fatta vilket problem alltså! Jag hade letat efter det i nästan en hel timma, och vad hittar jag? En konsoll utan sladdar.
Jag kunde knappt tro det, men var alldeles för frustrerad över att inte kunna spela så snart som önskat. Och någonstans i bakhuvudet gnagde en påminnelse om att vi runt klockan 5 skulle bort på 40-års kalas och skulle inte komma hem förrän ikväll, så jag skyndade på med sökandet.
Efter en dryg halvtimma hittade jag en av två sladdar och kan nu fortfarande inte hitta den andra.
Alla andra föreslår att jag ska använda den till PS3:an, men nej så fan heller.
Rör jag den kommer den också bort snart och det är det sista jag vill!
Om en dryg timma ska vi snart iväg på kalaset, och jag har alltså fortfarande inte hittat den fördömda sladden. Ska snart börja leta igen... Eller så skiter jag i det tills vidare, låter 'suget' avta och väntar tills det börjar igen - om ett halvår eller så.
Måste också göra mig iordning för kalaset, och så ska jag orka vara trevlig också.
Men det är svårt när hela huvudet är fyllt av scener från ett spel jag ändå inte kan spela...
Jag fattar inte! Sladden ska INTE tas loss från konsollen, och ska DEFINITIVT INTE SLARVAS BORT!!!
När jag får tag på sladden skiter jag i att konsollen egentligen tillhör Lillasyster, jag ska lägga det i säkert förvar inne på mitt rum, där inga dumma klantskallar kan varken göra det illa eller ta isär det och slarva bort delarna - det är en sak som är säker!
En av de sakerna är att känna suget efter ett spel man inte klarat av/fastnat i och man känner att man verkligen vill fortsätta på det, prova igen - men man kan/får inte. Just den sitsen sitter jag i just nu.
Förra julen fick jag PS2-spelet Final Fantasy XII, som jag spelade nonstop i två och en halv månad innan jag på min födelsedag kom och jag fick Final Fantasy XIII.
Under tiden jag spelat XII hade jag fastnat på ett flertal ställen, behövt levlat upp i några timmar och sedan fortsatt som vanligt.
Nu var det så att strax innan födelsedagen hade jag fastnat och kunde inte för allt i världen komma loss, och nu hade jag ju ett nytt, orört spel som bara väntade på att jag skulle börja spela på det.
Så utan vidare eftertanke övergick jag till XIII och lämnade kvar XII i dammet.
Sedan dess har det kommit dagar då suget kommer tillbaka och jag har någon ordentlig speldag, men det är sällan.
Idag är just en sådan dag, så det första jag gjorde när jag började känna av det var att bege mig runt i husets alla vrår och leta upp PS2:an. Det har inte använts på ganska länge nu och ingen visste vart det låg.
Jag hittade det till slut i en dammig hög med skrot i vardagsrummet, men det fanns inga sladdar.
Fatta vilket problem alltså! Jag hade letat efter det i nästan en hel timma, och vad hittar jag? En konsoll utan sladdar.
Jag kunde knappt tro det, men var alldeles för frustrerad över att inte kunna spela så snart som önskat. Och någonstans i bakhuvudet gnagde en påminnelse om att vi runt klockan 5 skulle bort på 40-års kalas och skulle inte komma hem förrän ikväll, så jag skyndade på med sökandet.
Efter en dryg halvtimma hittade jag en av två sladdar och kan nu fortfarande inte hitta den andra.
Alla andra föreslår att jag ska använda den till PS3:an, men nej så fan heller.
Rör jag den kommer den också bort snart och det är det sista jag vill!
Om en dryg timma ska vi snart iväg på kalaset, och jag har alltså fortfarande inte hittat den fördömda sladden. Ska snart börja leta igen... Eller så skiter jag i det tills vidare, låter 'suget' avta och väntar tills det börjar igen - om ett halvår eller så.
Måste också göra mig iordning för kalaset, och så ska jag orka vara trevlig också.
Men det är svårt när hela huvudet är fyllt av scener från ett spel jag ändå inte kan spela...
Jag fattar inte! Sladden ska INTE tas loss från konsollen, och ska DEFINITIVT INTE SLARVAS BORT!!!
När jag får tag på sladden skiter jag i att konsollen egentligen tillhör Lillasyster, jag ska lägga det i säkert förvar inne på mitt rum, där inga dumma klantskallar kan varken göra det illa eller ta isär det och slarva bort delarna - det är en sak som är säker!
fredag, oktober 7
Vad händer egentligen!?
Alltså, nu är jag förvirrad!
I drygt två veckor kunde jag helt plötsligt inte logga in på bloggen, och när jag skulle kolla vad som pågick påstod Blogspot att min blogg inte längre existerade! Jag blev helt paff, jag menar, varför?
Har provat lera gånger sedan dess och det har inte gått - förrän nu.
Reaktionen just då var typ såhär: Vet ju att det inte kommer gå... varför försöker jag ens? Men ändå.............Och nu kommer det snart stå att jag fått fel lösen eller epostadress..... ...... ....WTF? Det gick? Det giiiick!!
Sedan jag upp daterade senast har ganska mycket hänt.
Jag slets och drogs mellan att välja att spara lite till och äntligen ha råd med den efterlängtade datorn eller köpa den där Casio px-130 we från tradera, använd en gång för 4000 istället för 6500 - en once-in-a-lifetime-oppretunity som jag bara inte kunde missa.
Och självklart slutade det med att jag köpte Casio:n, men det var det värt.
Den är helt underbar och när jag jämför ljudet på den och den förra jag hade kan jag knappt begripa att jag stod ut så länge med en så värdelös plastbit...
Men dator kommer det inte ens på tal om förrän efter jul - nu ska jag sikta in mig så att spara till alla planerade julklappar, och sen kan jag börja spara på nytt.
Mitt rum är fortfarande rent, for once, men vi får se hur länge det håller...
Jag har varit uppe hos Storasyster i Dalarna.
Vi hade jätteroligt! Första dagen typ chillade vi mest, hjälpte till lite i huset och såg på film.
Andra dagen packade vi ihop nyponsoppa och saftsoppa, pinnbröd och korv, ketchup och senap, vattenflaskor och lite kladdkaka i två ryggsäckar och tog med oss hundarna på en promenad på c:a 6 km längst ett gammalt järnvägsspår till en strand där vi satt och myste och grillade i tre timmar innan vi till slut gick tillbaka hemåt.
Det kanske låter drygt, men det var faktiskt väldigt skönt att få vara ensamma ett litet tag, få prata ut om en massa saker och bara njuta av den friska luften lite.
Sista dagen åkte jag hem tidigt, så vi hann inte med något speciellt, men det var ändå roligt att vara där.
Väl på bussstationen upptäckte jag att jag tydligen var en timma tidig så jag gick och köpte en "fransk" wrap med kyckling och sallad i, men den var förstörd... usch.
Alltså, jag betalade ju inte precis för en förstörd grej som jag ändå måste slänga! Det är ju inte så att jag badar i pengar eller är Pojken med guldbyxorna!
Den här veckan fick vi en uppgift i franskan, då läraren skulle ta ut oss en och en för att vi skulle berätta muntligt (på franska förstås) vad vi gjort under helgen.
Jag var jättenervös och bara rabblade allt jag lärt mig kvällen innan med hjälp av googletranslate och slutade upp med ett MVG och kommentaren "Du är den bästa i klassen på att använda dig av främmande verb!".
Lite skamsen blev jag väl med tanke på att jag suttit och lärt in ett manus innantill (som man inte skulle, men vem hade egentligen inte det?) från Google.
Men, men. Det var ändå kul med ett MVG. : )
Har också hunnit läsa färdigt Hungerspelen-trilogin. Det var ett par helt fantastiska böcker, och när jag kom till slutet grät jag floder (som vanligt).
Var inte riktigt nöjd med slutet, med tanke på att Katsniss och Peeta var helt förstörda på utsidan och insidan, men kan inte definiera om det var ett bra eller dåligt slut.
Har nu börjat lyssna på (via ljudbok för jag är lite lat) Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. det är helt underbar!
Älskar alla karaktärerna och det kockrena berättelsen om Allan Karlsson och hans liv.
Har ännu inte kommit så långt, men ska fortsätta lite nu ikväll.
Mja, det var i stora drag mina senaste två veckor, men hoppade över ganska mycket ändå. Får ta det någon annan gång för nu måste jag verkligen sova.
Är egentligen inte trött men ska trots allt upp imorgon bitti och behöver all sömn jag kan få!
I drygt två veckor kunde jag helt plötsligt inte logga in på bloggen, och när jag skulle kolla vad som pågick påstod Blogspot att min blogg inte längre existerade! Jag blev helt paff, jag menar, varför?
Har provat lera gånger sedan dess och det har inte gått - förrän nu.
Reaktionen just då var typ såhär: Vet ju att det inte kommer gå... varför försöker jag ens? Men ändå.............Och nu kommer det snart stå att jag fått fel lösen eller epostadress..... ...... ....WTF? Det gick? Det giiiick!!
Sedan jag upp daterade senast har ganska mycket hänt.
Jag slets och drogs mellan att välja att spara lite till och äntligen ha råd med den efterlängtade datorn eller köpa den där Casio px-130 we från tradera, använd en gång för 4000 istället för 6500 - en once-in-a-lifetime-oppretunity som jag bara inte kunde missa.
Och självklart slutade det med att jag köpte Casio:n, men det var det värt.
Den är helt underbar och när jag jämför ljudet på den och den förra jag hade kan jag knappt begripa att jag stod ut så länge med en så värdelös plastbit...
Men dator kommer det inte ens på tal om förrän efter jul - nu ska jag sikta in mig så att spara till alla planerade julklappar, och sen kan jag börja spara på nytt.
Mitt rum är fortfarande rent, for once, men vi får se hur länge det håller...
Jag har varit uppe hos Storasyster i Dalarna.
Vi hade jätteroligt! Första dagen typ chillade vi mest, hjälpte till lite i huset och såg på film.
Andra dagen packade vi ihop nyponsoppa och saftsoppa, pinnbröd och korv, ketchup och senap, vattenflaskor och lite kladdkaka i två ryggsäckar och tog med oss hundarna på en promenad på c:a 6 km längst ett gammalt järnvägsspår till en strand där vi satt och myste och grillade i tre timmar innan vi till slut gick tillbaka hemåt.
Det kanske låter drygt, men det var faktiskt väldigt skönt att få vara ensamma ett litet tag, få prata ut om en massa saker och bara njuta av den friska luften lite.
Sista dagen åkte jag hem tidigt, så vi hann inte med något speciellt, men det var ändå roligt att vara där.
Väl på bussstationen upptäckte jag att jag tydligen var en timma tidig så jag gick och köpte en "fransk" wrap med kyckling och sallad i, men den var förstörd... usch.
Alltså, jag betalade ju inte precis för en förstörd grej som jag ändå måste slänga! Det är ju inte så att jag badar i pengar eller är Pojken med guldbyxorna!
Jag var jättenervös och bara rabblade allt jag lärt mig kvällen innan med hjälp av googletranslate och slutade upp med ett MVG och kommentaren "Du är den bästa i klassen på att använda dig av främmande verb!".
Lite skamsen blev jag väl med tanke på att jag suttit och lärt in ett manus innantill (som man inte skulle, men vem hade egentligen inte det?) från Google.
Men, men. Det var ändå kul med ett MVG. : )
Har också hunnit läsa färdigt Hungerspelen-trilogin. Det var ett par helt fantastiska böcker, och när jag kom till slutet grät jag floder (som vanligt).
Var inte riktigt nöjd med slutet, med tanke på att Katsniss och Peeta var helt förstörda på utsidan och insidan, men kan inte definiera om det var ett bra eller dåligt slut.
Har nu börjat lyssna på (via ljudbok för jag är lite lat) Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. det är helt underbar!
Älskar alla karaktärerna och det kockrena berättelsen om Allan Karlsson och hans liv.
Har ännu inte kommit så långt, men ska fortsätta lite nu ikväll.
Mja, det var i stora drag mina senaste två veckor, men hoppade över ganska mycket ändå. Får ta det någon annan gång för nu måste jag verkligen sova.
Är egentligen inte trött men ska trots allt upp imorgon bitti och behöver all sömn jag kan få!
fredag, september 23
Nya vanor
Upptäckt att jag sitter mindre om mindre framför datorn.
Visst, det är väl bra och så, att jag inte slösar ström, men det är ganska deprimerande för det leder till att jag inte heller längre är aktiv på vare sig facebook, blogspot, chism eller youtube.
Men jag tror det kommer bli ändring på det framöver, för snart får jag min nya dator!!:D
Fast det är om ca en och en halv månad, för jag har fortfarande 6-700 kvar innan jag har råd.
Och sen, direkt efter det, ska jag börja spara till något nytt.
Någon som minns att jag nämnde att min keyboard suger och måste bytas ut? Nej, antagligen inte.
Och med lite bröd i, såg det ut såhär...
Visst, det är väl bra och så, att jag inte slösar ström, men det är ganska deprimerande för det leder till att jag inte heller längre är aktiv på vare sig facebook, blogspot, chism eller youtube.
Men jag tror det kommer bli ändring på det framöver, för snart får jag min nya dator!!:D
Fast det är om ca en och en halv månad, för jag har fortfarande 6-700 kvar innan jag har råd.
Och sen, direkt efter det, ska jag börja spara till något nytt.
Någon som minns att jag nämnde att min keyboard suger och måste bytas ut? Nej, antagligen inte.
Men i alla fall, den ska bytas ut, och det snabbt. Men det kommer krävas ett drygt halvår att spara ihop till den, och under den tiden kommer jag alltså inte kunna spendera pengar på någonting annat.
Inga böcker, inga spel, inget te, inga aktiviteter...
Men det är det nog värt, för den här pärlan kommer bli min, för bara 6000 kr!
Igår hände inte värst mycket, föutom att mattanterna i skolan försökte ta livet av oss. Det här är vad dom förväntade sig att vi skucka slicka i oss:
SPENATSOPPA.
Trots att det smakade V-I-D-R-I-G-T, så åt jag faktiskt upp allting.
Senare följde jag med Mamma ut och gick. Det var ganska trevligt, så vi bestämde att vi skulle göra det oftare - mao, tre gånger i veckan.
Men alltså, jag slutar oftast efter bara ett litet tag, eftersom jag inte ser nöjet i det riktigt.., så vi får se hur länge det varar.
söndag, september 18
Oops, I did it again
*Suckar* Nu har det gått aldeles för lång tid igen. Men jag kan inte rå för det, antingen är jag inte hemma när jag väl tänker på det eller så har jag inte tid. Det finns också tillfällen då jag faktiskt glömmer bort det helt och hållet, men det är definitivt inget jag kan rå för!
Men i alla fall...
Katten, som jag nämnde i det förra inlägget, har jag sett allt oftare, så jag antar att han bor någonstans i närheten. Och varje gång jag går förbi honom när han t ex ligger och solar sig mitt på vägen (idiot) börjar han alltid jama och springer efter mig, trots att jag ignorerar honom!
Började smått fundera på om jag skulle börja ta en annan väg hem från skolan, men nej då, inte ska väl en katt hindra mig ifrån att ta den kortaste vägen?
Efter några omgångars hemkunskar har jag nu upptäckt att skolan har gott om kassler i frysen. Usch!
Första gången var det pastasallad med kassler, andra var det potatis med kasslergryta. Tredje gången hade vi tur, nudel- och kycklingsoppa stod det på menyn.
Men förra gången var det (självklart) kassler igen, den här gången i en matpaj.
Så här såg den ut innan vi stoppade in den i ugnen:
Usch. Men den blev faktiskt ganska god. Även om jag bara åt botten av den....
Haha, glömde hårsnoddar i håret här om dagen, och det här var resultatet av det!
... Vissa lär sig av sina misstag, och andra upprepar dom livet ut....
Under skolveckan har vi "filmat". Med andra ord animering.
Något av det tråkigaste jag gjort, men resultatet blev faktiskt ganska skrattretande.
Här är hela "teamet", fast några saknas...
Vi var 6 st i gruppen, jag; Felicia; Joacim; Johan; Hannah och Erika. Fast handledaren och Jesper var också med på bilden.
Jag har även fått besked om att jag snart ska få åka och träffa Storasyster. Det har gått mer än ett halvår sedan sist, alldeles för länge!
Åh, längtar!
Men i alla fall...
Katten, som jag nämnde i det förra inlägget, har jag sett allt oftare, så jag antar att han bor någonstans i närheten. Och varje gång jag går förbi honom när han t ex ligger och solar sig mitt på vägen (idiot) börjar han alltid jama och springer efter mig, trots att jag ignorerar honom!
Började smått fundera på om jag skulle börja ta en annan väg hem från skolan, men nej då, inte ska väl en katt hindra mig ifrån att ta den kortaste vägen?
Efter några omgångars hemkunskar har jag nu upptäckt att skolan har gott om kassler i frysen. Usch!
Första gången var det pastasallad med kassler, andra var det potatis med kasslergryta. Tredje gången hade vi tur, nudel- och kycklingsoppa stod det på menyn.
Men förra gången var det (självklart) kassler igen, den här gången i en matpaj.
Så här såg den ut innan vi stoppade in den i ugnen:
Haha, glömde hårsnoddar i håret här om dagen, och det här var resultatet av det!
Under skolveckan har vi "filmat". Med andra ord animering.
Något av det tråkigaste jag gjort, men resultatet blev faktiskt ganska skrattretande.
Här är hela "teamet", fast några saknas...
Jag har även fått besked om att jag snart ska få åka och träffa Storasyster. Det har gått mer än ett halvår sedan sist, alldeles för länge!
Åh, längtar!
lördag, september 10
Maaammaaaa! Katten följde mig hem! Får jag behålla den? Snällaa??
Gårdagen blev lite rörig vid ett tillfälle.
Mestadels var det pga av först Felicia som sa att hon skulle följa med mig hem (vare sig jag ville eller inte...) och sen Lina som inte hade någonstans att gå på 40 min pga tågtiderna, så jag erbjöd att hon fick följa med hem hon också.
På vägen hem stannade vi till ett tag, en bit ifrån huset, och gosade med nog världens gosigaste katt!
Jag hade inte sett katten förut, och med tanke på hus unge den var (inte ens 1 år skulle jag tro) så var den nog "nyinflyttad".
Katten var definitivt inte rädd för främlingar. Han (jag kollade) både gosade och lekte med oss.
En gång tog jag fram en hårsnodd som han kunde leka med, och han tog den - och sprang iväg med den!
Men sen kom han tillbaka (med snodden i munnen) och ville gosa mer.^^
Sen fick Felicia och Lina (dom tyckte väl att det blev långtråkigt och bestämde sig för att gå någon annan stans) och jag blev lämnad kvar ensam med katten. Vi gosade i kanske 10 minuter och sen bestämde jag mig för att det var dags att gå men.
Jag sa hejdå till katten och började gå - och han följde efter!
Jag tänkte: Nej! Det är sånt här folk kallar för att t katter! Så fan heller att jag tänker göra det!! Eller..? Jag vill ju ha en katt... Nej! Definitivt inte! Kenneth är allergisk och vi har hundar!
Så jag bestämde mig för att försöka fösa bort honom. Men han trodde jag vill leka.. >.>
Så jag tänkte: Då får han väl följa med hem då! Hundarna kommer ändå skrämma bort honom.
Men hundarna var inte ute. Fuck off.
Så jag fick helt enkelt gå och släppa ut dom själv bara för att se hur de anförr den stackars katten genom staketet (nej, de nådde honom inte), men katte-fan stannade kvar ändå!
Han bara tassade av och an utanför grinden, mjaoande på att jag skulle komma ut.
SUCK. Jag har inte tid för dethär!
Så jag fick helt enkelt gå in, stänga dörren och hoppas på det bästa.
Efter drygt 40 minuter var han borta. Tack och lov.
Igår upptäckte vi att Reijo, den älsta hunder vi har på 14 år, blivit rikigt dålig. Inte dålig som i sjuk. Dålig som i för-gammal-för-alla-dessa-trappor.
Så denhär morgonen var det min uppgift att gå och se till honom. Men allt verkade bra änså länge, han är inte död än, men jag har bera sett honom liggandes än så länge.. Jag tror inte han har länge kvar, men vi får se hur det blir.
Till frukost tänkte jagprova något nytt.
Jag hade sett på ett matprogram för några år sedan att de kokade ett ägg - utan skal!
Så jag provade själv. Första försöket slutade upp i ett orange skum.
Andra försöket (jag hade i lite ättika för att inte vitan skulle flyta ut så mycket) blev blev en aning bättre.
Men när jag skulle äta det upptäckte jag att det borde fått koka längre. Så jag slängde det. Och så övergav jag den idén och gjorde vanliga kokta ägg (med skal) och skar upp dom på en macka.
Det duger gott och väl för mig!
Mestadels var det pga av först Felicia som sa att hon skulle följa med mig hem (vare sig jag ville eller inte...) och sen Lina som inte hade någonstans att gå på 40 min pga tågtiderna, så jag erbjöd att hon fick följa med hem hon också.
På vägen hem stannade vi till ett tag, en bit ifrån huset, och gosade med nog världens gosigaste katt!
Jag hade inte sett katten förut, och med tanke på hus unge den var (inte ens 1 år skulle jag tro) så var den nog "nyinflyttad".
En gång tog jag fram en hårsnodd som han kunde leka med, och han tog den - och sprang iväg med den!
Men sen kom han tillbaka (med snodden i munnen) och ville gosa mer.^^
Sen fick Felicia och Lina (dom tyckte väl att det blev långtråkigt och bestämde sig för att gå någon annan stans) och jag blev lämnad kvar ensam med katten. Vi gosade i kanske 10 minuter och sen bestämde jag mig för att det var dags att gå men.
Jag sa hejdå till katten och började gå - och han följde efter!
Jag tänkte: Nej! Det är sånt här folk kallar för att t katter! Så fan heller att jag tänker göra det!! Eller..? Jag vill ju ha en katt... Nej! Definitivt inte! Kenneth är allergisk och vi har hundar!
Så jag bestämde mig för att försöka fösa bort honom. Men han trodde jag vill leka.. >.>
Så jag tänkte: Då får han väl följa med hem då! Hundarna kommer ändå skrämma bort honom.
Men hundarna var inte ute. Fuck off.
Så jag fick helt enkelt gå och släppa ut dom själv bara för att se hur de anförr den stackars katten genom staketet (nej, de nådde honom inte), men katte-fan stannade kvar ändå!
Han bara tassade av och an utanför grinden, mjaoande på att jag skulle komma ut.
SUCK. Jag har inte tid för dethär!
Så jag fick helt enkelt gå in, stänga dörren och hoppas på det bästa.
Efter drygt 40 minuter var han borta. Tack och lov.
Igår upptäckte vi att Reijo, den älsta hunder vi har på 14 år, blivit rikigt dålig. Inte dålig som i sjuk. Dålig som i för-gammal-för-alla-dessa-trappor.
Så denhär morgonen var det min uppgift att gå och se till honom. Men allt verkade bra änså länge, han är inte död än, men jag har bera sett honom liggandes än så länge.. Jag tror inte han har länge kvar, men vi får se hur det blir.
Till frukost tänkte jagprova något nytt.
Jag hade sett på ett matprogram för några år sedan att de kokade ett ägg - utan skal!
Så jag provade själv. Första försöket slutade upp i ett orange skum.
Andra försöket (jag hade i lite ättika för att inte vitan skulle flyta ut så mycket) blev blev en aning bättre.
Det duger gott och väl för mig!
tisdag, september 6
Oxhälja och ordentlig speldag for once
Att bli väckt tidigt utan anledning är ingen höjdare. Speciellt inte om dom anser att loppis och mârte är skälet.
Alltså, jag brukar tycka om att gå på mârte etc, men inte nu. Nu när jag inte har några pengar att slösa upp så är det ingen idé.
I alla fall, hela vägen till IKEA i karlstad satt jag och tjurade i baksätet som ett litet barn, och även på vägen därifrån och upp till Oxhälja i Filipstad tjurade jag.
Fast på loppisen (den var utanför IKEA) hittade vi faktiskt ganska mycket skoj.
Jag hittade ett fräscht Super Nintendo med spel och allt, com jag övertalade Mamma att köpa. Hon har faktiskt tjatat om att hon ville ha ett Super Nintendo i flera år, och här fanns det för bara 750kr.
Hon hittade någon av Nora Roberts böcker (Mamma älskar verkligen allt Nora Robert skriver!) och så köpte hon en stor, ful och onödig vagga av vad jag tyckte såg ut som flätad bark eller näver.
Vackert? Nej inte speciellt. Nödvändig? Nej vekligen inte. Varför köpte hon den? För att ha sina samlardockor i...
Själv hittade jag två par väldigt särskilda halband, det ena för 15 kronor och det andra för 20 kronor.
Den ena, tyckte Styvfar, såg lite ut som en drömfångare fast stjärnformad i metall, och så hade den charmiga kedjor med pärlor som hänger ner.
Det andra består av ett enkelt, men mycket charmigt glashjärta (~2 cm brett?) i en väldigt söt guldkedja (inte vet jag om den är äkta, men det bryr jag mig inte om, det är fortfarande fint).
Och Styvfar nöjde sig med en liten pizzabit från IKEA.
Väl på Oxhälja sa Mamma att jag fick 200kr av henne att handla för. Jag lovar, jag kunde kysst henne!
Efter en lång dag (max 3 timmar) åkte vi hem igen, med nävarna fulla med kassar.
Mamma hade köpt ett par skor, ett par halsdukar/scarfs och något mer till Lillasyster som inte kunde följa med.
Till sig själv och hundarna köpte hon ett halt lass med plastpåsar i alla slag (hundbajspåsar, sopsäckar, fryspåsar...),
Medan jag köpte betydligt mer än jag hade råd med, det var därför jag inte ville följa med, men Mamma och Styvfar betalade alla extrakortnader. Jag fick tag på 2 riktigt sköna bh:ar; en asiatisk skål i mycket lätt trä inkl. pinnar, fat och ett ställ till pinnarna; ett par gråa mjukisbyxor som det står Canada på; ett par skor och.... um... jag tror inte det var något mer faktiskt^^'
Jo just det! Jag köpte en dörrmatta också! Som det står "Stå inte här och frys. Gå hem!" X'D
Och i slutändan så köpte sig Styvfar också någonting: strumpor...
Efter det var jag så trött att jag gick och lade mig så fort jag kom hem, fast hela dagen hade jag pepprat mig själv till att nästa dag ta mig an finalbossen i Dragon Age: Origins.
Efter typ 100 försök upptäckte jag att jag fortfarande spelade på Extreme.... Så jag bytte ner till Hard och då gick det. :D
Efter det började jag spela Dragon Age II, och än så länge har det varit riktigt bra.
Jag döpte min character, som är en Female Rougue btw, till Evee. I övrigt fick hon behålla sitt ursprungliga utseende då jag inte kunde göra något bättre själv.
Hoppas det är lika bra som Origins!
Jag pratade med Adam och sa att jag funderade på att köpa en annan istället, som redan var ihopbyggd.
Hoppas han inte blir sur nu.... Men det verkade inte som det. :)
Och så sa han att det kommer ut ca. 80st nya spel i vår! Awsome!
Alltså, jag brukar tycka om att gå på mârte etc, men inte nu. Nu när jag inte har några pengar att slösa upp så är det ingen idé.
I alla fall, hela vägen till IKEA i karlstad satt jag och tjurade i baksätet som ett litet barn, och även på vägen därifrån och upp till Oxhälja i Filipstad tjurade jag.
Fast på loppisen (den var utanför IKEA) hittade vi faktiskt ganska mycket skoj.
Jag hittade ett fräscht Super Nintendo med spel och allt, com jag övertalade Mamma att köpa. Hon har faktiskt tjatat om att hon ville ha ett Super Nintendo i flera år, och här fanns det för bara 750kr.
Hon hittade någon av Nora Roberts böcker (Mamma älskar verkligen allt Nora Robert skriver!) och så köpte hon en stor, ful och onödig vagga av vad jag tyckte såg ut som flätad bark eller näver.
Vackert? Nej inte speciellt. Nödvändig? Nej vekligen inte. Varför köpte hon den? För att ha sina samlardockor i...
Själv hittade jag två par väldigt särskilda halband, det ena för 15 kronor och det andra för 20 kronor.
Den ena, tyckte Styvfar, såg lite ut som en drömfångare fast stjärnformad i metall, och så hade den charmiga kedjor med pärlor som hänger ner.
Det andra består av ett enkelt, men mycket charmigt glashjärta (~2 cm brett?) i en väldigt söt guldkedja (inte vet jag om den är äkta, men det bryr jag mig inte om, det är fortfarande fint).
Och Styvfar nöjde sig med en liten pizzabit från IKEA.
Väl på Oxhälja sa Mamma att jag fick 200kr av henne att handla för. Jag lovar, jag kunde kysst henne!
Efter en lång dag (max 3 timmar) åkte vi hem igen, med nävarna fulla med kassar.
Mamma hade köpt ett par skor, ett par halsdukar/scarfs och något mer till Lillasyster som inte kunde följa med.
Till sig själv och hundarna köpte hon ett halt lass med plastpåsar i alla slag (hundbajspåsar, sopsäckar, fryspåsar...),
Medan jag köpte betydligt mer än jag hade råd med, det var därför jag inte ville följa med, men Mamma och Styvfar betalade alla extrakortnader. Jag fick tag på 2 riktigt sköna bh:ar; en asiatisk skål i mycket lätt trä inkl. pinnar, fat och ett ställ till pinnarna; ett par gråa mjukisbyxor som det står Canada på; ett par skor och.... um... jag tror inte det var något mer faktiskt^^'
Jo just det! Jag köpte en dörrmatta också! Som det står "Stå inte här och frys. Gå hem!" X'D
Och i slutändan så köpte sig Styvfar också någonting: strumpor...
Efter det var jag så trött att jag gick och lade mig så fort jag kom hem, fast hela dagen hade jag pepprat mig själv till att nästa dag ta mig an finalbossen i Dragon Age: Origins.
Efter typ 100 försök upptäckte jag att jag fortfarande spelade på Extreme.... Så jag bytte ner till Hard och då gick det. :D
Efter det började jag spela Dragon Age II, och än så länge har det varit riktigt bra.
Jag döpte min character, som är en Female Rougue btw, till Evee. I övrigt fick hon behålla sitt ursprungliga utseende då jag inte kunde göra något bättre själv.
Hoppas det är lika bra som Origins!
Jag pratade med Adam och sa att jag funderade på att köpa en annan istället, som redan var ihopbyggd.
Hoppas han inte blir sur nu.... Men det verkade inte som det. :)
Och så sa han att det kommer ut ca. 80st nya spel i vår! Awsome!
torsdag, september 1
Fullt upp
Även om jag vet att det bara var drygt en halv vecka sedan, så känns det som om det var veckor sedan jag skrev sist!
Tiden har allvarligt talat sniglat sig fram. Vid det här laget har jag gått i skolan i nästan två veckor, men det känns som minst tre.
Sen sist har jag hunnit med ganska mycket.
Jag har städat mitt rum (det krävs enormt mycket tid för det), städat mitt akvarium, pluggat mer än vanligt, skaffat nytt schampoo, börjat och avslutat Hungerspelen, börjat på Locke Lamoras Lögner*...
Och jag har upptäckt vilken linje jag vill gå efter högstadiet. Och det är bra att jag äntligen bestämt mig, jag har trots allt funderat på det i snart tre år.
Men resultatet av allt tänkande ledde fram till nåt jag verkligen inte känner för.
För tillfället känner jag att jag skulle vilja vända mig om, låtsas att jag aldrig såg svaret, och fortsätta treva tidare och undvika att tänka på det.
Nu undrar du säkert vad det är exagt som är så "hemskt", och I'll tell ya.
Jag vill bli: Psykolog.
Då måste jag gå: Natur psykologi.
Det krävs: 10 mer mvg:n. Minst.
Nej tack! Det är inte vad jag vill.
Alltså, det är sant att min nyligen hittade dröm är att bli psykolog och att jag inte har något problem med allt pluggande. Det kan jag leva med.
Men det jag inte klarar av är pressen, att ständigt vara medveten om att det här är en av de svåraste linjerna och att jag har 5% chans att faktiskt komma in - om jag bättrar mig i skolan.
För tillfället har jag ett mvg, 5/6 vg och resten g, och det kommer jag inte långt på.
Jag ligger för tillfället på 165p (om jag räknat rätt), och behöver 260p-270p.
Men jag tror jag är redo att lägga ner mig och göra det som krävs för att komma in.
Men det är mycket jag behöver slipa på... Fy fan....
Tiden har allvarligt talat sniglat sig fram. Vid det här laget har jag gått i skolan i nästan två veckor, men det känns som minst tre.
Sen sist har jag hunnit med ganska mycket.
Jag har städat mitt rum (det krävs enormt mycket tid för det), städat mitt akvarium, pluggat mer än vanligt, skaffat nytt schampoo, börjat och avslutat Hungerspelen, börjat på Locke Lamoras Lögner*...
Och jag har upptäckt vilken linje jag vill gå efter högstadiet. Och det är bra att jag äntligen bestämt mig, jag har trots allt funderat på det i snart tre år.
Men resultatet av allt tänkande ledde fram till nåt jag verkligen inte känner för.
För tillfället känner jag att jag skulle vilja vända mig om, låtsas att jag aldrig såg svaret, och fortsätta treva tidare och undvika att tänka på det.
Nu undrar du säkert vad det är exagt som är så "hemskt", och I'll tell ya.
Jag vill bli: Psykolog.
Då måste jag gå: Natur psykologi.
Det krävs: 10 mer mvg:n. Minst.
Nej tack! Det är inte vad jag vill.
Alltså, det är sant att min nyligen hittade dröm är att bli psykolog och att jag inte har något problem med allt pluggande. Det kan jag leva med.
Men det jag inte klarar av är pressen, att ständigt vara medveten om att det här är en av de svåraste linjerna och att jag har 5% chans att faktiskt komma in - om jag bättrar mig i skolan.
För tillfället har jag ett mvg, 5/6 vg och resten g, och det kommer jag inte långt på.
Jag ligger för tillfället på 165p (om jag räknat rätt), och behöver 260p-270p.
Men jag tror jag är redo att lägga ner mig och göra det som krävs för att komma in.
Men det är mycket jag behöver slipa på... Fy fan....
söndag, augusti 28
Jag borde INTE ha husdjur!
Jag borde verkligen inte ha husdjur. Det slutar alltid mycket tidigare än det borde och oftast ganska tragiskt.
Mitt första husdjur som jag klassade som mitt, var en katt. Jag var ungefär två år gammal och var väldigt förtjust i familjens yngsta kissemiss, Oliver. Givetvis var han inte min, men jag tyckte det och släpade nog omkring på den stackars ungkatten ganska mycket (när jag väl fick tassarna på honom, annars brukade han vanligtvis inte låta mig komma i närheten).
Men hans liv (tillsammans med alla tama chinchillor, andra katter och oinbjudna råttor) tog slut på ett av de grymmaste sätten: han brann inne. Stackarn blev inte gammal, men jag hoppas han gick en smärtfri (förgäves) död.
Vid fem års ålder (tror jag) fick jag mitt första egna husdjur, som verkligen var mitt. Vid det laget bodde vi i en liten lägenhet ute på landet, inte långt ifrån det förra huset som brann ner.
Jag och min äldre syster fick två små gerbiler/ökenråttor, en var. Min fick namnet Ellie och Storasyster döpte sin till Sebastian.
Men snart hittade jag och min syster vad vi trodde var geleråttor i gerbilernas trånga bo. Mamma blev rasande, för tydligen hade idioten i djuraffären sagt att eftersom de var syskon kunde dom inte föröka sig med varandra. *ahem* wtf..? *ahem*
I alla fall så kunde vi inte behålla båda två, en måste bort. Jag visste hur fäst Storasyster var vid Sebastian, så jag tvingade mig själv att ge upp när det gällde Ellie.
Snart var hon borta, men mina föräldrar lovade att jag fick välja en av de många ungarna, så länge det var en hane. Jag valde en vit liten rackare och döpte honom efter min favoritkatt - Oliver. Ganska ironiskt, eller hur? Jag var ett korkat barn.
Jag blev snart lika fäst vid lilla Oliver och lekte och gosade mycket med honom.
När jag var åtta (tror jag), och vi hade flyttat till ett större hus i en liten by nära skolan, kom Mamma åter igen hem med en bur - precis som förra gången. Men den här gången var det inga gerbiler, utan tamråttor.
Snart hade min syster och jag en varsin, fast Oliver och Sebastian levde fortfarande och var fortfarande lika älskade - bara lite mindre ompysslade.
Våra nya husdjur var bröder, och nästan likadana. Min systers blev döpt till Morfy (kan fortfarande inte stavningen helt korrekt, men jag tror det här ska vara rätt?) och min hette Jerry. Charmigt eller hur?
Våra katter, speciellt Sötnos som kunde vara riktigt elak ibland, jävlades ofta med gerbilerna. Men vi tänkte inte för mycket på det, de små gnagarna verkade vara smarta nog att håll sig borta från kattenas livsfarliga klor.
Men en dag var olyckan där. Oliver hade blivit tagen by suprise av stygga Sötnos, vars klo klöst honom över bröstet och frambenet. Såret på bröstet visade sig inte alls vara djupt och det var inget att oroa sig för, men han kunde aldrig med använda ena frambenet.
Snart flyttade vi för 3:e gången, och alla djur fick följa med förutom katterna (vi flyttade in hos Kenneth, och gammelmormor fick ta katterna).
Efter mindre än ett halvår, om jag minns rätt, drabbades Jerry av epilepsi och vi blev tvugna att avliva honom.
Inte långt efter det dog även Oliver, pga av ålder och att förlamningen drabbade 2 till ben..
Oliver levde länge, men inte lika länge som Sebastian. Sebastian dog inte förrän något år senare, 2005 om jag minns rätt. Och Morfy levde nog till 2008, skulle jag tro.
2006 tog jag över Morfy som Storasyster inte kunde fortsätta ta hand om, även om hon ville, av privata skäl.
Strax innan Morfy dog hade vi skaffat två till tamråttor, en till mig och en till Lillasyster. Jag döpte min till Mia och Lillasysters fick namnet Sandra.
Innan Morfy dog fick vi avliva Mia pga en stor böld bakom ena örat som sakta sög livet ur henne. Suck, det var 6:e djuret!
Efter Morfys död hjälpte jag Lillasyster att ta hand om Sandra, och när hon tillslut dog bestämde jag mig för att jag aldrig mer skulle ha ett husdjur. Jag tar ju livet av dom med min otur!
Men så var det ju förra året, Lillasyster var hemma hos vår biologiska far för en vecka, och Mamma kom hem med en bur - igen.
Jag kikade lite nyfiket och fick se en rädd liten hamster sittandes i ett hörn. Gud, så söt hon var! Och hon var mon uppgift att ta hand om tills Lillasyster kom hem - det var en present till henne.
Mamma frågade mig redan då om jag tyckte att det var okej att hon fick en men inte jag, och undrade om hon borde åka och köpa en till mig också. Jag tackade nej, jag hade tagit livet alldeles för många oskyldiga själar.
Men så var det ju så att jag var ensam med den lilla ludna bollen i en hel vecka och framåt slutet av vår tid tillsammans märkte Mamma hur fästa vi blivit vid varandra, så hon köpte en ny till Lillasyster eftersom hon inte visste något.
Jag döpte det lilla livet till Kairi och tog mig tid att till och med dressera henne.
Men så var oturen där och hälsade på. En av hundarna - Yava, som älskar gnagare - tog sig upp på övervåningen och slet det lilla djuret i bitar. Sedan lämnade hon slamsorna i en prydlig (inte!) hög på mattan, nöjd med sitt konstverk.
Det var inte trevligt.
Som en liten "tröstpresent" köpte min mor en ny hamster till mig. Vid det laget började jag åter inse att det är ett stort misstag att kalla ett djur mitt.
Men jag tog emot den lilla skönheten. Hon var nästan lika underbar som Kairi. Vara en liten detalj var fel. Djuret avskydde mig! Hon morrade och högg efter mig, så jag lämnade tillbaka henne till djuraffären i hopp om att hon skulle hitta ett bättre hem. Fast hon blev ormmat i slutändan...
Än en gång försöker jag, så jag köpte en ny hamster - en som jag valde själv den här gången, Edward.
Och strax därefter hade Lillasyster tröttnat på lilla Sagha, som hon döpt sin hamster till, så jag fick henne.
De små gnagarna hade jag i ett drygt halvår, innan jag en dag hittar Edward, död, i buren. Men ingen Sagha.
Vart fan är hon!?
Vi letade på hela övervåningen hittade henne aldrig. Efter några veckor gav vi upp.
Trots allt, det hade inte börjat lukta någonstans, och jag hade inte sett henne där jag brukar när hon rymmer (det gjorde hon ofta). Vi antog att Yava hade handlat snabbare, tystare och renare den här gången.
Nu, 3 månader senare, städade jag mitt rum och kom ihåg att jag verkligen måste tömma buren på spån etc, och vad hittar vi inte där? Jo, skelettet av en hamster!?
OMFG!?!?
Fy fan alltså. Vilken chock. Jag letade ju igenom hela buren flera gånger! Jag vände upp och ner på alla bon, lyfte på "övervåningen" och grävde omkring i spånet, men hon var aldrig där! Mamma hjälpte till och med, och inte ens hon såg henne!:OO
Men nu får hon iaf "vila i frid", i en sopsäck tillsammans med resten av burens innehåll, på soptippen.
RIP alla husdjur... :'(
Mitt första husdjur som jag klassade som mitt, var en katt. Jag var ungefär två år gammal och var väldigt förtjust i familjens yngsta kissemiss, Oliver. Givetvis var han inte min, men jag tyckte det och släpade nog omkring på den stackars ungkatten ganska mycket (när jag väl fick tassarna på honom, annars brukade han vanligtvis inte låta mig komma i närheten).
Men hans liv (tillsammans med alla tama chinchillor, andra katter och oinbjudna råttor) tog slut på ett av de grymmaste sätten: han brann inne. Stackarn blev inte gammal, men jag hoppas han gick en smärtfri (förgäves) död.
Vid fem års ålder (tror jag) fick jag mitt första egna husdjur, som verkligen var mitt. Vid det laget bodde vi i en liten lägenhet ute på landet, inte långt ifrån det förra huset som brann ner.
Jag och min äldre syster fick två små gerbiler/ökenråttor, en var. Min fick namnet Ellie och Storasyster döpte sin till Sebastian.
Men snart hittade jag och min syster vad vi trodde var geleråttor i gerbilernas trånga bo. Mamma blev rasande, för tydligen hade idioten i djuraffären sagt att eftersom de var syskon kunde dom inte föröka sig med varandra. *ahem* wtf..? *ahem*
I alla fall så kunde vi inte behålla båda två, en måste bort. Jag visste hur fäst Storasyster var vid Sebastian, så jag tvingade mig själv att ge upp när det gällde Ellie.
Snart var hon borta, men mina föräldrar lovade att jag fick välja en av de många ungarna, så länge det var en hane. Jag valde en vit liten rackare och döpte honom efter min favoritkatt - Oliver. Ganska ironiskt, eller hur? Jag var ett korkat barn.
Jag blev snart lika fäst vid lilla Oliver och lekte och gosade mycket med honom.
När jag var åtta (tror jag), och vi hade flyttat till ett större hus i en liten by nära skolan, kom Mamma åter igen hem med en bur - precis som förra gången. Men den här gången var det inga gerbiler, utan tamråttor.
Snart hade min syster och jag en varsin, fast Oliver och Sebastian levde fortfarande och var fortfarande lika älskade - bara lite mindre ompysslade.
Våra nya husdjur var bröder, och nästan likadana. Min systers blev döpt till Morfy (kan fortfarande inte stavningen helt korrekt, men jag tror det här ska vara rätt?) och min hette Jerry. Charmigt eller hur?
Våra katter, speciellt Sötnos som kunde vara riktigt elak ibland, jävlades ofta med gerbilerna. Men vi tänkte inte för mycket på det, de små gnagarna verkade vara smarta nog att håll sig borta från kattenas livsfarliga klor.
Men en dag var olyckan där. Oliver hade blivit tagen by suprise av stygga Sötnos, vars klo klöst honom över bröstet och frambenet. Såret på bröstet visade sig inte alls vara djupt och det var inget att oroa sig för, men han kunde aldrig med använda ena frambenet.
Snart flyttade vi för 3:e gången, och alla djur fick följa med förutom katterna (vi flyttade in hos Kenneth, och gammelmormor fick ta katterna).
Efter mindre än ett halvår, om jag minns rätt, drabbades Jerry av epilepsi och vi blev tvugna att avliva honom.
Inte långt efter det dog även Oliver, pga av ålder och att förlamningen drabbade 2 till ben..
Oliver levde länge, men inte lika länge som Sebastian. Sebastian dog inte förrän något år senare, 2005 om jag minns rätt. Och Morfy levde nog till 2008, skulle jag tro.
2006 tog jag över Morfy som Storasyster inte kunde fortsätta ta hand om, även om hon ville, av privata skäl.
Strax innan Morfy dog hade vi skaffat två till tamråttor, en till mig och en till Lillasyster. Jag döpte min till Mia och Lillasysters fick namnet Sandra.
Innan Morfy dog fick vi avliva Mia pga en stor böld bakom ena örat som sakta sög livet ur henne. Suck, det var 6:e djuret!
Efter Morfys död hjälpte jag Lillasyster att ta hand om Sandra, och när hon tillslut dog bestämde jag mig för att jag aldrig mer skulle ha ett husdjur. Jag tar ju livet av dom med min otur!
Men så var det ju förra året, Lillasyster var hemma hos vår biologiska far för en vecka, och Mamma kom hem med en bur - igen.
Jag kikade lite nyfiket och fick se en rädd liten hamster sittandes i ett hörn. Gud, så söt hon var! Och hon var mon uppgift att ta hand om tills Lillasyster kom hem - det var en present till henne.
Mamma frågade mig redan då om jag tyckte att det var okej att hon fick en men inte jag, och undrade om hon borde åka och köpa en till mig också. Jag tackade nej, jag hade tagit livet alldeles för många oskyldiga själar.
Men så var det ju så att jag var ensam med den lilla ludna bollen i en hel vecka och framåt slutet av vår tid tillsammans märkte Mamma hur fästa vi blivit vid varandra, så hon köpte en ny till Lillasyster eftersom hon inte visste något.
Jag döpte det lilla livet till Kairi och tog mig tid att till och med dressera henne.
Men så var oturen där och hälsade på. En av hundarna - Yava, som älskar gnagare - tog sig upp på övervåningen och slet det lilla djuret i bitar. Sedan lämnade hon slamsorna i en prydlig (inte!) hög på mattan, nöjd med sitt konstverk.
Det var inte trevligt.
Som en liten "tröstpresent" köpte min mor en ny hamster till mig. Vid det laget började jag åter inse att det är ett stort misstag att kalla ett djur mitt.
Men jag tog emot den lilla skönheten. Hon var nästan lika underbar som Kairi. Vara en liten detalj var fel. Djuret avskydde mig! Hon morrade och högg efter mig, så jag lämnade tillbaka henne till djuraffären i hopp om att hon skulle hitta ett bättre hem. Fast hon blev ormmat i slutändan...
Än en gång försöker jag, så jag köpte en ny hamster - en som jag valde själv den här gången, Edward.
Och strax därefter hade Lillasyster tröttnat på lilla Sagha, som hon döpt sin hamster till, så jag fick henne.
De små gnagarna hade jag i ett drygt halvår, innan jag en dag hittar Edward, död, i buren. Men ingen Sagha.
Vart fan är hon!?
Vi letade på hela övervåningen hittade henne aldrig. Efter några veckor gav vi upp.
Trots allt, det hade inte börjat lukta någonstans, och jag hade inte sett henne där jag brukar när hon rymmer (det gjorde hon ofta). Vi antog att Yava hade handlat snabbare, tystare och renare den här gången.
Nu, 3 månader senare, städade jag mitt rum och kom ihåg att jag verkligen måste tömma buren på spån etc, och vad hittar vi inte där? Jo, skelettet av en hamster!?
OMFG!?!?
Fy fan alltså. Vilken chock. Jag letade ju igenom hela buren flera gånger! Jag vände upp och ner på alla bon, lyfte på "övervåningen" och grävde omkring i spånet, men hon var aldrig där! Mamma hjälpte till och med, och inte ens hon såg henne!:OO
Men nu får hon iaf "vila i frid", i en sopsäck tillsammans med resten av burens innehåll, på soptippen.
RIP alla husdjur... :'(
fredag, augusti 26
Bortskämd
Testade häromdagen min lilla teori om att spagetti faktiskt går att stuva. Och tillsammans med lite köttbullar och kött-och-grillkrydda blev det rikigt gott.
Nästa dag, i skolan, träffade jag Alex. Vi pratade lite, medans hon åt vad jag tyckte såg ut som ett äpple. Under tiden hon pratade blev jag helt uppslukad i mitt tänkande: vad var det för något?!
Alex upptäckte detta snart och skrattade "Det är ett päron!".
Jag blev helt paff. Vem äter ett päron såhär?
Inte konstigt att jag trodde det var ett äpple, eller hur?
Klassen har nu fått en "ny" bok att läsa. Hungerspelen. Jippie....
Men jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. Trots att jag inte tycker om boken, klarade jag ändå av att läsa mer än dubbel så mycket vi skulle ha läst tills på måndag. :M
Mot min vilja börjar jag nu inse att Styvfar skämmer bort mig, och det är inte lite.
Man kan ta tex igår när Mamma och Lillasyster åkte iväg med familjens äldrast hund, Reijo (14 år), till en tjej som utför healing på honom eftersom hans är stel om lederna osv.
I alla fall, jag och Styvfar blev kvar hemma. Jag hade precis kommit hem från skolan, och var hugrig, och Styvfar hade ännu inte ätit, så vi kollade igenom vad som fanns hemma.
Vi stod snart och valde mellan pyttipanna (usch) och spagetti och stekt falukorv. Heh, inte det bästa vi vet precis, så Styvfar tyckte att vi lika gärna kunde äta ute idag.
Efter en snabb måltig i en av stadens alla snabbmatsrestauranger, åkte vi förbi coop och köpte smörgåsar mm.
Där hittade jag något jag inte ätit på säkert 1000 år: Tom och Jerry kex!
Självklart fick jag dom, som jag ville... Och inte nog med det, på vägen ut ur affären stod där en man och sålde fina stenar och smycken. Jag stannade och kollade litegrann, och snart började mannen rabbla en massa om stenarna, vilka han rekomenderade och tyckte skulle passa mig.
I slutändan , trots mina protester, köpte Styvfar ett par örhängen i sten åt mig....:/
Nästa dag, i skolan, träffade jag Alex. Vi pratade lite, medans hon åt vad jag tyckte såg ut som ett äpple. Under tiden hon pratade blev jag helt uppslukad i mitt tänkande: vad var det för något?!
Alex upptäckte detta snart och skrattade "Det är ett päron!".
Jag blev helt paff. Vem äter ett päron såhär?
Klassen har nu fått en "ny" bok att läsa. Hungerspelen. Jippie....
Men jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. Trots att jag inte tycker om boken, klarade jag ändå av att läsa mer än dubbel så mycket vi skulle ha läst tills på måndag. :M
Mot min vilja börjar jag nu inse att Styvfar skämmer bort mig, och det är inte lite.
Man kan ta tex igår när Mamma och Lillasyster åkte iväg med familjens äldrast hund, Reijo (14 år), till en tjej som utför healing på honom eftersom hans är stel om lederna osv.
I alla fall, jag och Styvfar blev kvar hemma. Jag hade precis kommit hem från skolan, och var hugrig, och Styvfar hade ännu inte ätit, så vi kollade igenom vad som fanns hemma.
Vi stod snart och valde mellan pyttipanna (usch) och spagetti och stekt falukorv. Heh, inte det bästa vi vet precis, så Styvfar tyckte att vi lika gärna kunde äta ute idag.
Efter en snabb måltig i en av stadens alla snabbmatsrestauranger, åkte vi förbi coop och köpte smörgåsar mm.
Där hittade jag något jag inte ätit på säkert 1000 år: Tom och Jerry kex!
I slutändan , trots mina protester, köpte Styvfar ett par örhängen i sten åt mig....:/
tisdag, augusti 23
Sviken?
Nu har man äntligen sett sista delen av Harry Potter! Om jag ska klassa den, får det nog bli 4 av 5 stjärnor. Den var riktigt bra faktiskt.
Mina top-5-favorit-scener blev :
1. När Snape dör, och ger Harry sina minnen, och Harry senare går till Dumbledores/Snapes kontor och kollar igenom dom och upptäcker att Snape aldrig var "The bad guy".
2. När Harry blir träffad av Voldemorts förbannelse (Adava Kedavra, som man stendör av), "dör" och pratar med Dumbledore, och sedan återvänder till livet. Hagrid, som var närvarande då Harry "dog", bär honom tillbaka till Howarts med Voldemort och hans armé. Allihop tror att han är död, men så "vaknar han till liv" och alla blir överlyckliga.
3. När den Gyllene Kvicken öppnas och Harry håller i "The Resurrection Stone", och får se och tala med sina Lily och James Potter och Sirius Black.
4. Den sista scenen, 19 år efteråt, och Harry har egna barn med Ginny och de följer ungarna till Hogwartsexpressen.
5. När de dödar Svartalferna (och co) och befriar den stackars draken.
Men varenda en av alla de underbara ögonblicken blev helt kvaddade tackvare folk som satt och viskade och pekade brevid mig, Lillasyster som satt och knaprade på chips och surplade dricka på andra sidan och någon jävel i närhenen som inte kunde sitta still på sin mycket knarrande stol/sittplats.*morr*
Och det ända jag inte tyckte om, det var att det inte skulle komma några fler filmer eller böcker.
... På tal om att inte tycka om, i dag upplevde jag än en gång smaken av bedrägeri.
Jag har en föredetta mycket närstående vän (jag kommer inte nämna några namn out of respect for her family) som i snart två års tid bara åkt långre och längre ner i skit.
För två år sedan var hon en oskyldig och riktigt mysig tjej. Fula ord och lite kort stubin hade hon, men alla har väl sina för och nackdelar?
I alla fall, vi började i en ny och spännande skola, hamnade i olika klasser och fick egna små hopar med vänner vi gärna umgicks med. Trots det umgicks vi fortfarande som förr, utanför skolan.
Men vad jag inte visste (förrän det var för sent) var att min vän var mycket lättstyrd och hade nu hittat en ny, cool bästis, som både rökte och drack.
Bästa vännen flyttade snart, men hon hann påverka min vän, och hon började snart med samma saker, i små mängder. Hon fick till och med mig (folk kan kalla mig en skenhelig kossa så...) att prova på.
Men jag kom snart underfund med att det här inte var bra och inte heller någonting jag kunde tänka mig att fortsätta med, så jag slutade. Nåja, jag rökte väl lite ett tag, men inte allt för mycket, och vid det här laget har jag slutat helt.
Men min vän slutade aldrig. Hon visste inga gränser. Vid det laget började en liten del av mig ifrågasätta allt hon gjorde, men jag struntade i det. Hon var min allra bästa vän. Vi hade varit vänner redan innan vi lärt oss gå, och vi hade lovat att vi aldrig skulle glida ifrån varandra.
I dag är hon ovän med hela sin familj pga av att hon nu är beroende, hon har till och med bytt skola för att skaffa "rätt" umgänge.
Ett tag gick allt bra. Det var lugnt i huset, och hon lovade mig att hon skulle sluta med allt. Hon övertygade mig om att hennes nya vänner var minst lika "lydiga" som jag, och att allt var bra, hon hade till och med slutat röka.
Men så en dag, skulle hon visa mig bilder på hennes vänner i den nya skolan och råkade av misstag visa mig en bild där de allihop stod och rökte!
Åh nu jävlar, tänkte jag. Jag skällde ut henne ordenkligt, och hon lovade än en gånga att hon skulle bättra sig. Jag började störa mig mer och mer på att hon aldrig höll det hon lovade.
Veckorna gick, och snart pratade vi igen. Nu erkände hon att hon fortfarande rökte, och var lika beroende som tidigare - om inte mer.
Jag började rabbla en massa saker om hur detkunde sluta skulle sluta om hon inte skärpte sig.
Hon bara nickade, och jag kunde bara hoppas att något av det jag sagt hade fastnat.
Vi pratade i telefon några sena kvällar under sommaren, och hon var många gånger nära tårarna när samtalet avslutades.
Under sommaren började hon rymma också. Hon var borta i flera dagar, och när hon kom tillbaka betedde hon sig som "it's no big deal" eller att inget hänt.
Fy fan alltså. Sånt beteende klarar jag inte av. Jag tål det bara inte. Men jag förlät henne, och ignorerade än en gång delen av mig som inte villa ha med det här att göra.
Under sommaren rymde hon tre gånger, eller fler.
Efteråt har jag nästan varje gång läxat upp henne så gott jag kunde utan att hon blir sur på mig.
Jag började bli riktigt jävla trött på hennes beteende. Hon betedde sig som en bortskämd liten unge som inte tänker innan den löper, och sårar alla andra under tiden. Varför gör hon så här?
Och nu för en dryg vecka sen fick ja veta att tjejen som börjat förstöra min vän ska flytta tillbaka, men börja i min väns skola nu, istället för sin gamla. Och inte bara det, hon börjar i samma klass.
Och min vän är överlycklig.! Fattar hon trögt eller?!
I dag efter skolan gick ajg raka vägen till min musiklärare jag har i Piano/Keyboard, och pratade lite med honom hur det skulle bli den här terminen och vilka nya tider som gällde. Efter det gick jag hem.
När jag väl var hemma satte jag mig vid köksbordet och började kolla igenom posten med milt intresse, under tiden Mamma frågade mig vart hon var.
Vid det här laget har jag haft nog med tid för att komma på att jag inte vill ha mer med henne att göra, så jag blev genast irriterad och frågade vem hon menade.
Hon förklarade att hon syftade på min "vän", och jag frågade varför jag skulle veta vart hon fanns.
Mamma kollade undrande på mig och sa sen: "Hon gick för att möta dig."
Jag frågade om och varför hon varit här, och Mamma svarade att hon kommit för en dryg timme sen och hade gått tio minuter innan jag slutade för att möta mig.
Tanken slog mig att hon inte borde hunnit hem till mig med tanke på att hon också har skola och jag slutade en timma tidigare mot vad jag vanligen gör, men jag tänkte inte mer på det utan gick ut och cirklade runt skolan för att kolla efter henne.
Under tiden jag var borta hade Mamma ringt min väns föräldrar, och efteråt ringde hon mig. Hon sa att föräldrarna sagt att hon varit borta sen igår.
DET VAR DEN SISTA DROPPEN I DEN FÖRBANNADE BÄGAREN!!!
Hon hade allvarligt talat utnyttjat mig och min familj för att ha någonstans att gömma sig, ljugit mina föräldrar rakt upp i ansiktet och stuckit så fort bena bar henne innan jag kom hem!
Alltså jag känner mig riktigt sviken...
Visst, det har hänt att hon utnyttjat mig förr, men inte på det här sättet. Och jag har alltid låtit henne veta att jag är arg över det.
Åh, när jag får händerna på henne, då fan ska hon få se vad jag tycker och tänker!:@@
Mina top-5-favorit-scener blev :
1. När Snape dör, och ger Harry sina minnen, och Harry senare går till Dumbledores/Snapes kontor och kollar igenom dom och upptäcker att Snape aldrig var "The bad guy".
2. När Harry blir träffad av Voldemorts förbannelse (Adava Kedavra, som man stendör av), "dör" och pratar med Dumbledore, och sedan återvänder till livet. Hagrid, som var närvarande då Harry "dog", bär honom tillbaka till Howarts med Voldemort och hans armé. Allihop tror att han är död, men så "vaknar han till liv" och alla blir överlyckliga.
3. När den Gyllene Kvicken öppnas och Harry håller i "The Resurrection Stone", och får se och tala med sina Lily och James Potter och Sirius Black.
4. Den sista scenen, 19 år efteråt, och Harry har egna barn med Ginny och de följer ungarna till Hogwartsexpressen.
5. När de dödar Svartalferna (och co) och befriar den stackars draken.
Men varenda en av alla de underbara ögonblicken blev helt kvaddade tackvare folk som satt och viskade och pekade brevid mig, Lillasyster som satt och knaprade på chips och surplade dricka på andra sidan och någon jävel i närhenen som inte kunde sitta still på sin mycket knarrande stol/sittplats.*morr*
Och det ända jag inte tyckte om, det var att det inte skulle komma några fler filmer eller böcker.
... På tal om att inte tycka om, i dag upplevde jag än en gång smaken av bedrägeri.
Jag har en föredetta mycket närstående vän (jag kommer inte nämna några namn out of respect for her family) som i snart två års tid bara åkt långre och längre ner i skit.
För två år sedan var hon en oskyldig och riktigt mysig tjej. Fula ord och lite kort stubin hade hon, men alla har väl sina för och nackdelar?
I alla fall, vi började i en ny och spännande skola, hamnade i olika klasser och fick egna små hopar med vänner vi gärna umgicks med. Trots det umgicks vi fortfarande som förr, utanför skolan.
Men vad jag inte visste (förrän det var för sent) var att min vän var mycket lättstyrd och hade nu hittat en ny, cool bästis, som både rökte och drack.
Bästa vännen flyttade snart, men hon hann påverka min vän, och hon började snart med samma saker, i små mängder. Hon fick till och med mig (folk kan kalla mig en skenhelig kossa så...) att prova på.
Men jag kom snart underfund med att det här inte var bra och inte heller någonting jag kunde tänka mig att fortsätta med, så jag slutade. Nåja, jag rökte väl lite ett tag, men inte allt för mycket, och vid det här laget har jag slutat helt.
Men min vän slutade aldrig. Hon visste inga gränser. Vid det laget började en liten del av mig ifrågasätta allt hon gjorde, men jag struntade i det. Hon var min allra bästa vän. Vi hade varit vänner redan innan vi lärt oss gå, och vi hade lovat att vi aldrig skulle glida ifrån varandra.
I dag är hon ovän med hela sin familj pga av att hon nu är beroende, hon har till och med bytt skola för att skaffa "rätt" umgänge.
Ett tag gick allt bra. Det var lugnt i huset, och hon lovade mig att hon skulle sluta med allt. Hon övertygade mig om att hennes nya vänner var minst lika "lydiga" som jag, och att allt var bra, hon hade till och med slutat röka.
Men så en dag, skulle hon visa mig bilder på hennes vänner i den nya skolan och råkade av misstag visa mig en bild där de allihop stod och rökte!
Åh nu jävlar, tänkte jag. Jag skällde ut henne ordenkligt, och hon lovade än en gånga att hon skulle bättra sig. Jag började störa mig mer och mer på att hon aldrig höll det hon lovade.
Veckorna gick, och snart pratade vi igen. Nu erkände hon att hon fortfarande rökte, och var lika beroende som tidigare - om inte mer.
Jag började rabbla en massa saker om hur det
Hon bara nickade, och jag kunde bara hoppas att något av det jag sagt hade fastnat.
Vi pratade i telefon några sena kvällar under sommaren, och hon var många gånger nära tårarna när samtalet avslutades.
Under sommaren började hon rymma också. Hon var borta i flera dagar, och när hon kom tillbaka betedde hon sig som "it's no big deal" eller att inget hänt.
Fy fan alltså. Sånt beteende klarar jag inte av. Jag tål det bara inte. Men jag förlät henne, och ignorerade än en gång delen av mig som inte villa ha med det här att göra.
Under sommaren rymde hon tre gånger, eller fler.
Efteråt har jag nästan varje gång läxat upp henne så gott jag kunde utan att hon blir sur på mig.
Jag började bli riktigt jävla trött på hennes beteende. Hon betedde sig som en bortskämd liten unge som inte tänker innan den löper, och sårar alla andra under tiden. Varför gör hon så här?
Och nu för en dryg vecka sen fick ja veta att tjejen som börjat förstöra min vän ska flytta tillbaka, men börja i min väns skola nu, istället för sin gamla. Och inte bara det, hon börjar i samma klass.
Och min vän är överlycklig.! Fattar hon trögt eller?!
I dag efter skolan gick ajg raka vägen till min musiklärare jag har i Piano/Keyboard, och pratade lite med honom hur det skulle bli den här terminen och vilka nya tider som gällde. Efter det gick jag hem.
När jag väl var hemma satte jag mig vid köksbordet och började kolla igenom posten med milt intresse, under tiden Mamma frågade mig vart hon var.
Vid det här laget har jag haft nog med tid för att komma på att jag inte vill ha mer med henne att göra, så jag blev genast irriterad och frågade vem hon menade.
Hon förklarade att hon syftade på min "vän", och jag frågade varför jag skulle veta vart hon fanns.
Mamma kollade undrande på mig och sa sen: "Hon gick för att möta dig."
Jag frågade om och varför hon varit här, och Mamma svarade att hon kommit för en dryg timme sen och hade gått tio minuter innan jag slutade för att möta mig.
Tanken slog mig att hon inte borde hunnit hem till mig med tanke på att hon också har skola och jag slutade en timma tidigare mot vad jag vanligen gör, men jag tänkte inte mer på det utan gick ut och cirklade runt skolan för att kolla efter henne.
Under tiden jag var borta hade Mamma ringt min väns föräldrar, och efteråt ringde hon mig. Hon sa att föräldrarna sagt att hon varit borta sen igår.
DET VAR DEN SISTA DROPPEN I DEN FÖRBANNADE BÄGAREN!!!
Hon hade allvarligt talat utnyttjat mig och min familj för att ha någonstans att gömma sig, ljugit mina föräldrar rakt upp i ansiktet och stuckit så fort bena bar henne innan jag kom hem!
Alltså jag känner mig riktigt sviken...
Visst, det har hänt att hon utnyttjat mig förr, men inte på det här sättet. Och jag har alltid låtit henne veta att jag är arg över det.
Åh, när jag får händerna på henne, då fan ska hon få se vad jag tycker och tänker!:@@
måndag, augusti 22
Snabba på!
Gårdagen sniglade sig förbi, och på den tiden som var kvar på dygnet hann vi åka till en asiatisk restaurang, "Restaurang Lilla Asien".
To be telling the truth, så hade vi varit där en gång tidigare - samma vecka...
Men eftersom jag tyvärr inte fått det jag beställde, utan något helt annat som jag fortfarande inte har någon aning om det var, så tjatade jag mig till att vi skulle åka dit igen så att jag äntligen fick smaka på rätten jag önskade.
Det var visserligen inget fel med det jag fick istället, to be honest så kan jag nog stopp i mig vad som helst, bara det är ett asiatiskt resept. Sån är jag....
I vilket fall som helst, jag fick det jag önskade, efter att ha talat mycket tydligt så den stackars lilla gubben tillslut hörde rätt. Kan inte vara lätt att höra vad folk säger, om man själv till att börja med inte är någon höjdare på språket, och alla dessutom mumlar fram sina beställningar!
Det jag valde att beställa är en japansk rätt som de kallar "Yakiniku", som innehåller entrecôte, wokad tillsammans med skivad purjolök och strimlad lök i Yakinikusås, toppat med sesamfrön med Jasminris.
Och nej, det hade jag inte memorerat, utan jag var faktiskt klyftig nog att ta med mig en liten meny hem, som jag kan sitta och dreggla över när jag vill.
Så här såg det ut.
Det var helt fantastiskt. Den söta smaken på Yakinikusåsen, tillsammans med grönsakerna och köttet, plus riset.... mmmmh... :G
Och vid det här laget (efter 2 besök på en vecka...) har jag åter bemästrat konsten att äta med pinnar (tekniken blev bortglömd eftersom jag sällan får chansen att använda den). Dock krampar det fortfarande i min stackars hand, som definitivt förtjänar en till två dagars vila.
Sen hyrde vi Harry Potter and The Deathly Hallows part 1, som vi senare såg efte r att vi varit ute med hundarna.
Efter det var jag ensam i huset med hundarna, Mamma och Styvfar jobbade båda natt, och när filmen tog slut var klockan 20:05...
Efter en varm dusch gick jag och lade mig i vad jag tyckte var god tid. Och det var det också, om jag bara hade somnat direkt också...
På morgonen blev jag väckt av Amiza, min hund, som lekte tvättmaskin och höpp på att dränka mig i blöta pussar. Det var bara att gå upp till slut.
Vid det lagen var klockan 05:45, och min alarmklocka hade gått, men det hade självklart inte jag hört.
(fastän mina hundar hörde det mer än väl och tyckte att det var dags för mig att gå upp..)
Sen var morgonen som den brukar. Jag valde snabbt några enkla med acceptabla kläder inför skolstarten, åt frukost, kollade facebook, borstade tänderna och sköljde med munskölj, sminkade mig, och väntade på att Felicia skulle komma.
Fråga mig inte varför, jag lyssnade inte så noga på förklaringen så jag har ingen aning.
Det började med att en av klassens två mentorer gått i pension och blev ersatt av vår kemilärare istället. Vi gick igenom alla ordnings och umgängesregler (hur många gånger ska dom upprepas egentligen? Jag har hört dom drygt nio gånger, om man inte räknar med alla gånger dom upprepats på utvecklingsamtalen....)
Och vi slutade som tur var tidigt, så resten av dagen har jag spenderat framför datorn, lat som jag är, i väntan på att mina föräldrar ska vakna så att vi kan åka iväg på bion.
Nej men ser man på, nu är dom uppe! Heh, speak of the devil...
To be telling the truth, så hade vi varit där en gång tidigare - samma vecka...
Men eftersom jag tyvärr inte fått det jag beställde, utan något helt annat som jag fortfarande inte har någon aning om det var, så tjatade jag mig till att vi skulle åka dit igen så att jag äntligen fick smaka på rätten jag önskade.
Det var visserligen inget fel med det jag fick istället, to be honest så kan jag nog stopp i mig vad som helst, bara det är ett asiatiskt resept. Sån är jag....
I vilket fall som helst, jag fick det jag önskade, efter att ha talat mycket tydligt så den stackars lilla gubben tillslut hörde rätt. Kan inte vara lätt att höra vad folk säger, om man själv till att börja med inte är någon höjdare på språket, och alla dessutom mumlar fram sina beställningar!
Det jag valde att beställa är en japansk rätt som de kallar "Yakiniku", som innehåller entrecôte, wokad tillsammans med skivad purjolök och strimlad lök i Yakinikusås, toppat med sesamfrön med Jasminris.
Och nej, det hade jag inte memorerat, utan jag var faktiskt klyftig nog att ta med mig en liten meny hem, som jag kan sitta och dreggla över när jag vill.
Så här såg det ut.
Och vid det här laget (efter 2 besök på en vecka...) har jag åter bemästrat konsten att äta med pinnar (tekniken blev bortglömd eftersom jag sällan får chansen att använda den). Dock krampar det fortfarande i min stackars hand, som definitivt förtjänar en till två dagars vila.
Sen hyrde vi Harry Potter and The Deathly Hallows part 1, som vi senare såg efte r att vi varit ute med hundarna.
Efter det var jag ensam i huset med hundarna, Mamma och Styvfar jobbade båda natt, och när filmen tog slut var klockan 20:05...
Efter en varm dusch gick jag och lade mig i vad jag tyckte var god tid. Och det var det också, om jag bara hade somnat direkt också...
På morgonen blev jag väckt av Amiza, min hund, som lekte tvättmaskin och höpp på att dränka mig i blöta pussar. Det var bara att gå upp till slut.
Vid det lagen var klockan 05:45, och min alarmklocka hade gått, men det hade självklart inte jag hört.
(fastän mina hundar hörde det mer än väl och tyckte att det var dags för mig att gå upp..)
Sen var morgonen som den brukar. Jag valde snabbt några enkla med acceptabla kläder inför skolstarten, åt frukost, kollade facebook, borstade tänderna och sköljde med munskölj, sminkade mig, och väntade på att Felicia skulle komma.
Fråga mig inte varför, jag lyssnade inte så noga på förklaringen så jag har ingen aning.
Det började med att en av klassens två mentorer gått i pension och blev ersatt av vår kemilärare istället. Vi gick igenom alla ordnings och umgängesregler (hur många gånger ska dom upprepas egentligen? Jag har hört dom drygt nio gånger, om man inte räknar med alla gånger dom upprepats på utvecklingsamtalen....)
Och vi slutade som tur var tidigt, så resten av dagen har jag spenderat framför datorn, lat som jag är, i väntan på att mina föräldrar ska vakna så att vi kan åka iväg på bion.
Nej men ser man på, nu är dom uppe! Heh, speak of the devil...
lördag, augusti 20
Siktar mot Måndag
Jag erkänner med skam att jag fortfarande inte haft orken att ta tag i mina spelproblem ordentligt. Men vad kan jag göra? Som sagt, ska man spela så ska man göra det helhjärtat!
Andra nyheter är att jag snart äntligen ska gå på bio, och inte vilken bio som helst - Harry Potter and the Deathly Hollows part 2.
Om jag skulle gjort som jag brukar (och verkligen känner för), så skulle jag sett den för länge sen. Men efter som det trots allt är den sista, så ville jag se den med någon annan, bara för skojs skull. Det är alltid trevligare att gå på bio med fler än ensam.
Så jag tänkte att Felicia kanske ville följa med. Men det var tveksamt om hon skulle vilja det, jag menar, jag hade sett blickarna hon kastat på böckerna när jag läste dom (när jag läser en bok brukar jag gå omkring med den vart jag än går, så gott som, så det är omöjligt att hon inte skulle sett den med tanke på att vi går i samma klass), så det var tveksamt om hon skulle tycka bättre om filmerna.
Så jag frågade Erica, men hon hade redan sett den.
Tanken slog mig att jag kunde fråga Joakim, men av någon anledning surade jag över någonting han sagt någon vecka tidigare, och när han sms:ade mig och frågade exagt samma sak jag tänkt att fråga honom, sa jag "nej tack, jag ska se den med Felicia!:M"
..... Dumt gjort....
Men det blev bestämt att jag och Felicia skulle se den, och jag tyckte att jag tjänade något på det efter som hon och Joakim tidigare gått på bio men inte hon och jag.
Men i slutändan blev det aldrig av. Och då hade Joakim redan sett den med någon annan. -.-
Så nu fanns det bara en utväg kvar: familjen.
Visst, det går och se på bio med familjen, like the good ol'days, men ... tja, jag vet inte. Är det inte roligare att gå med vännerna? Men i vilket fall som helst, familjen fick det bli.
Mamma gick med på att gå på den, men där fanns ett pyttelitet problem. Hon hade bara sett del 1 och 2.
Fuck också. Alltså måste hon se om allihop.
Som tur var äger jag del 1-3 och del 6, så jag skulle inte behöva ladda ner allihop iaf.
Men så kommer hon där : "Jag tänker se max en om dagen." Så det skulle alltså dröja minst en vecka innan vi kunde se den. *suckar*
Vid det här laget har vi sett del 1-6, och har alltså vara en kvar innan vi ska se den sista. Så alltså skulle vi kunna se den näst sista i dag och se bion imorgon, eller hur?
Men nej då! För nu kommer Lillasyster och säger att hon också vill se den! Och hon kommer inte hem förrän på Måndag a.k.a efter skolstarten. Fint.
Men då är det väl lika bra att Styvfar följer med också, efter som han också vill se den.
Jahopp, helt plötsligt skulle hela familjen med.
Men men, jag får i alla fall se den:)
Så nu är det bara att se på del 7 och sen vänta på att Måndagen ska komma!
Andra nyheter är att jag snart äntligen ska gå på bio, och inte vilken bio som helst - Harry Potter and the Deathly Hollows part 2.
Om jag skulle gjort som jag brukar (och verkligen känner för), så skulle jag sett den för länge sen. Men efter som det trots allt är den sista, så ville jag se den med någon annan, bara för skojs skull. Det är alltid trevligare att gå på bio med fler än ensam.
Så jag tänkte att Felicia kanske ville följa med. Men det var tveksamt om hon skulle vilja det, jag menar, jag hade sett blickarna hon kastat på böckerna när jag läste dom (när jag läser en bok brukar jag gå omkring med den vart jag än går, så gott som, så det är omöjligt att hon inte skulle sett den med tanke på att vi går i samma klass), så det var tveksamt om hon skulle tycka bättre om filmerna.
Så jag frågade Erica, men hon hade redan sett den.
Tanken slog mig att jag kunde fråga Joakim, men av någon anledning surade jag över någonting han sagt någon vecka tidigare, och när han sms:ade mig och frågade exagt samma sak jag tänkt att fråga honom, sa jag "nej tack, jag ska se den med Felicia!:M"
..... Dumt gjort....
Men det blev bestämt att jag och Felicia skulle se den, och jag tyckte att jag tjänade något på det efter som hon och Joakim tidigare gått på bio men inte hon och jag.
Men i slutändan blev det aldrig av. Och då hade Joakim redan sett den med någon annan. -.-
Så nu fanns det bara en utväg kvar: familjen.
Visst, det går och se på bio med familjen, like the good ol'days, men ... tja, jag vet inte. Är det inte roligare att gå med vännerna? Men i vilket fall som helst, familjen fick det bli.
Mamma gick med på att gå på den, men där fanns ett pyttelitet problem. Hon hade bara sett del 1 och 2.
Fuck också. Alltså måste hon se om allihop.
Som tur var äger jag del 1-3 och del 6, så jag skulle inte behöva ladda ner allihop iaf.
Men så kommer hon där : "Jag tänker se max en om dagen." Så det skulle alltså dröja minst en vecka innan vi kunde se den. *suckar*
Vid det här laget har vi sett del 1-6, och har alltså vara en kvar innan vi ska se den sista. Så alltså skulle vi kunna se den näst sista i dag och se bion imorgon, eller hur?
Men nej då! För nu kommer Lillasyster och säger att hon också vill se den! Och hon kommer inte hem förrän på Måndag a.k.a efter skolstarten. Fint.
Men då är det väl lika bra att Styvfar följer med också, efter som han också vill se den.
Jahopp, helt plötsligt skulle hela familjen med.
Men men, jag får i alla fall se den:)
Så nu är det bara att se på del 7 och sen vänta på att Måndagen ska komma!
tisdag, augusti 16
Otaku's return!
Alltså... Jag mår nästan dåligt över att jag inte har spelat något riktigt ordentligt på nästan en månad...
Men jag spelade färdigt Kingdom hearts I & II (ps2) och fastnade på Final fantasy XII (ps2), och där pallar jag inte fortsätta för tillfället, efter allt level-up som tagit mig timmar så lockare det inte något vidare.
Final fantasy XIII (ps3) har blivit lite tjatigt, så tar en paus. På TimeShift (ps3) händer inget, och Dragon age : Origins (ps3) har jag också fastnat i - på finalbossen! Så sjukligt typiskt, och så länge jag inte klarar den så kan jag inte börja spela Dragon age II (ps3) som jag köpte in så att jag skulle ha något om jag klarade spelet för snabbt...
Sen har jag ju alltid Psp:t, där har jag ju alltid Kingdom hearts : Birth by Sleep, men efter allt blod och all bra story från Dragon age och Final fantasy... Verkar helt plötsligt Kingdom hearts inte lite spännande, roligt eller sorgligt längre, och dessutom förstod jag inte riktigt storyn. Eller jo, det gjorde jag, men helt plötsligt är det vanligt med Keyblademasters, Roxas heter plötsligt Ven, och han har två helt nya bbf, Aqua och Terra, istället .
Visst, det var väl kul att man får chansen att spela som vilken man vill av dom, men ändå. Kom igen, jag vill ha tillbaka den stöddiga Roxas, inte ha honom utbytt mot gulleplutten Ven!
Men men. Sen har jag ju alltid Final fantasy VII : Crisis core, men jag klarade det för inte alls länge sen (+ repar mig fortfarande efter det brutala slutet), och dessutom har jag lovat Lina, en klasskompis, att hon ska få spela det = att hon får låna ffviicc och mitt Psp (jag ger dom till henne på skolstarten som är den 22:a btw).
Inte det att jag har något emot det, men det nästan halverar mina alternativ... Okej, kanske inte halverar, men jag kan i alla fall inte fortsätta på khbbs, som jag ändå tänkt låna ut till henne förr eller senare.
Vilket lämnar mig med 5½ val. Och med ½ menar jag att jag kan fortsätta spela Kingdom hearts : Birth by Sleep, men jag kommer nog inte palla spela färdigt det - när man ska spela, då ska man göra det wholehearted!;o
Annars kan jag fortsätta spela Final fantasy XII eller Final fantasy XIII, trots att jag bestämt mig för att ta en paus från de båda två.
Jag kan också fortsätta spela TimeShift, och det var bra och så, men inte riktigt till 100% min smak... Jag föredrar blodiga svärd i magen på fienden rakt framför en och avhuggna huvudet spetsade på spjut, över pistoler och gevär.
Jag kan också försöka komma på ett sätt jag kan klara finalbossen i Dragon age : Origins, men jag kommer troligtvis aldrig palla det - dvs inte utan fusk, och det är too much of a drag att leta upp och dessutom föredrar jag ett rent spel utan böjda regler eller fusk.
Vilket följer att i så fall kommer jag troligtvis börja spela Dragon age II, bara för att genom det få reda på det förras slut och aldrig spela färdigt det.....
AAAARGH!! Vad ska jag göra?!
Men jag spelade färdigt Kingdom hearts I & II (ps2) och fastnade på Final fantasy XII (ps2), och där pallar jag inte fortsätta för tillfället, efter allt level-up som tagit mig timmar så lockare det inte något vidare.
Visst, det var väl kul att man får chansen att spela som vilken man vill av dom, men ändå. Kom igen, jag vill ha tillbaka den stöddiga Roxas, inte ha honom utbytt mot gulleplutten Ven!
Inte det att jag har något emot det, men det nästan halverar mina alternativ... Okej, kanske inte halverar, men jag kan i alla fall inte fortsätta på khbbs, som jag ändå tänkt låna ut till henne förr eller senare.
Vilket lämnar mig med 5½ val. Och med ½ menar jag att jag kan fortsätta spela Kingdom hearts : Birth by Sleep, men jag kommer nog inte palla spela färdigt det - när man ska spela, då ska man göra det wholehearted!;o
Annars kan jag fortsätta spela Final fantasy XII eller Final fantasy XIII, trots att jag bestämt mig för att ta en paus från de båda två.
Jag kan också fortsätta spela TimeShift, och det var bra och så, men inte riktigt till 100% min smak... Jag föredrar blodiga svärd i magen på fienden rakt framför en och avhuggna huvudet spetsade på spjut, över pistoler och gevär.
Jag kan också försöka komma på ett sätt jag kan klara finalbossen i Dragon age : Origins, men jag kommer troligtvis aldrig palla det - dvs inte utan fusk, och det är too much of a drag att leta upp och dessutom föredrar jag ett rent spel utan böjda regler eller fusk.
Vilket följer att i så fall kommer jag troligtvis börja spela Dragon age II, bara för att genom det få reda på det förras slut och aldrig spela färdigt det.....
AAAARGH!! Vad ska jag göra?!
Funderar nästan på att köpa ett nytt, men.... Det har jag inte råd med nu när jag sparar till en dator.
Och på tal om dator, nu verkar alla delarna vara bestämda, och det kommer gå på typ 3 000, men den sista 100-lappen kunde jag tydligen betala senare om jag ville det, så alltså 2 900 typ.
Och då kommer jag få ett helt awsome skal! Adam hittade ett som inte alls var dyrt, med fjärkontroll!XD
Så med den kan jag sätta på och stänga av datorn på distance, och jag antar att jag kommer kunna höja och sänka ljudet också m.m. Sjukt roligt!
Och så får jag av någon anledning med en gratis fläkt (yay!).
Suttit och druckit te större delen av förmiddagen (Old english Earl Grey<3), och funderat på mitt stora, förfärliga spelproblem, och har fortfarande inte kommit fram till något...
Men jag antar att om jag måste välja, kommer jag nog välja Final Fantasy XII i slutändan, med tanke på att det var längst tis sedan jag spelade det.
Men då måste jag först leta upp och sen koppla in ps2:an.... Och det pallar jag inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)