Mina top-5-favorit-scener blev :
1. När Snape dör, och ger Harry sina minnen, och Harry senare går till Dumbledores/Snapes kontor och kollar igenom dom och upptäcker att Snape aldrig var "The bad guy".
2. När Harry blir träffad av Voldemorts förbannelse (Adava Kedavra, som man stendör av), "dör" och pratar med Dumbledore, och sedan återvänder till livet. Hagrid, som var närvarande då Harry "dog", bär honom tillbaka till Howarts med Voldemort och hans armé. Allihop tror att han är död, men så "vaknar han till liv" och alla blir överlyckliga.
3. När den Gyllene Kvicken öppnas och Harry håller i "The Resurrection Stone", och får se och tala med sina Lily och James Potter och Sirius Black.
4. Den sista scenen, 19 år efteråt, och Harry har egna barn med Ginny och de följer ungarna till Hogwartsexpressen.
5. När de dödar Svartalferna (och co) och befriar den stackars draken.
Men varenda en av alla de underbara ögonblicken blev helt kvaddade tackvare folk som satt och viskade och pekade brevid mig, Lillasyster som satt och knaprade på chips och surplade dricka på andra sidan och någon jävel i närhenen som inte kunde sitta still på sin mycket knarrande stol/sittplats.*morr*
Och det ända jag inte tyckte om, det var att det inte skulle komma några fler filmer eller böcker.
... På tal om att inte tycka om, i dag upplevde jag än en gång smaken av bedrägeri.
Jag har en föredetta mycket närstående vän (jag kommer inte nämna några namn out of respect for her family) som i snart två års tid bara åkt långre och längre ner i skit.
För två år sedan var hon en oskyldig och riktigt mysig tjej. Fula ord och lite kort stubin hade hon, men alla har väl sina för och nackdelar?
I alla fall, vi började i en ny och spännande skola, hamnade i olika klasser och fick egna små hopar med vänner vi gärna umgicks med. Trots det umgicks vi fortfarande som förr, utanför skolan.
Men vad jag inte visste (förrän det var för sent) var att min vän var mycket lättstyrd och hade nu hittat en ny, cool bästis, som både rökte och drack.
Bästa vännen flyttade snart, men hon hann påverka min vän, och hon började snart med samma saker, i små mängder. Hon fick till och med mig (folk kan kalla mig en skenhelig kossa så...) att prova på.
Men jag kom snart underfund med att det här inte var bra och inte heller någonting jag kunde tänka mig att fortsätta med, så jag slutade. Nåja, jag rökte väl lite ett tag, men inte allt för mycket, och vid det här laget har jag slutat helt.
Men min vän slutade aldrig. Hon visste inga gränser. Vid det laget började en liten del av mig ifrågasätta allt hon gjorde, men jag struntade i det. Hon var min allra bästa vän. Vi hade varit vänner redan innan vi lärt oss gå, och vi hade lovat att vi aldrig skulle glida ifrån varandra.
I dag är hon ovän med hela sin familj pga av att hon nu är beroende, hon har till och med bytt skola för att skaffa "rätt" umgänge.
Ett tag gick allt bra. Det var lugnt i huset, och hon lovade mig att hon skulle sluta med allt. Hon övertygade mig om att hennes nya vänner var minst lika "lydiga" som jag, och att allt var bra, hon hade till och med slutat röka.
Men så en dag, skulle hon visa mig bilder på hennes vänner i den nya skolan och råkade av misstag visa mig en bild där de allihop stod och rökte!
Åh nu jävlar, tänkte jag. Jag skällde ut henne ordenkligt, och hon lovade än en gånga att hon skulle bättra sig. Jag började störa mig mer och mer på att hon aldrig höll det hon lovade.
Veckorna gick, och snart pratade vi igen. Nu erkände hon att hon fortfarande rökte, och var lika beroende som tidigare - om inte mer.
Jag började rabbla en massa saker om hur det
Hon bara nickade, och jag kunde bara hoppas att något av det jag sagt hade fastnat.
Vi pratade i telefon några sena kvällar under sommaren, och hon var många gånger nära tårarna när samtalet avslutades.
Under sommaren började hon rymma också. Hon var borta i flera dagar, och när hon kom tillbaka betedde hon sig som "it's no big deal" eller att inget hänt.
Fy fan alltså. Sånt beteende klarar jag inte av. Jag tål det bara inte. Men jag förlät henne, och ignorerade än en gång delen av mig som inte villa ha med det här att göra.
Under sommaren rymde hon tre gånger, eller fler.
Efteråt har jag nästan varje gång läxat upp henne så gott jag kunde utan att hon blir sur på mig.
Jag började bli riktigt jävla trött på hennes beteende. Hon betedde sig som en bortskämd liten unge som inte tänker innan den löper, och sårar alla andra under tiden. Varför gör hon så här?
Och nu för en dryg vecka sen fick ja veta att tjejen som börjat förstöra min vän ska flytta tillbaka, men börja i min väns skola nu, istället för sin gamla. Och inte bara det, hon börjar i samma klass.
Och min vän är överlycklig.! Fattar hon trögt eller?!
I dag efter skolan gick ajg raka vägen till min musiklärare jag har i Piano/Keyboard, och pratade lite med honom hur det skulle bli den här terminen och vilka nya tider som gällde. Efter det gick jag hem.
När jag väl var hemma satte jag mig vid köksbordet och började kolla igenom posten med milt intresse, under tiden Mamma frågade mig vart hon var.
Vid det här laget har jag haft nog med tid för att komma på att jag inte vill ha mer med henne att göra, så jag blev genast irriterad och frågade vem hon menade.
Hon förklarade att hon syftade på min "vän", och jag frågade varför jag skulle veta vart hon fanns.
Mamma kollade undrande på mig och sa sen: "Hon gick för att möta dig."
Jag frågade om och varför hon varit här, och Mamma svarade att hon kommit för en dryg timme sen och hade gått tio minuter innan jag slutade för att möta mig.
Tanken slog mig att hon inte borde hunnit hem till mig med tanke på att hon också har skola och jag slutade en timma tidigare mot vad jag vanligen gör, men jag tänkte inte mer på det utan gick ut och cirklade runt skolan för att kolla efter henne.
Under tiden jag var borta hade Mamma ringt min väns föräldrar, och efteråt ringde hon mig. Hon sa att föräldrarna sagt att hon varit borta sen igår.
DET VAR DEN SISTA DROPPEN I DEN FÖRBANNADE BÄGAREN!!!
Hon hade allvarligt talat utnyttjat mig och min familj för att ha någonstans att gömma sig, ljugit mina föräldrar rakt upp i ansiktet och stuckit så fort bena bar henne innan jag kom hem!
Alltså jag känner mig riktigt sviken...
Visst, det har hänt att hon utnyttjat mig förr, men inte på det här sättet. Och jag har alltid låtit henne veta att jag är arg över det.
Åh, när jag får händerna på henne, då fan ska hon få se vad jag tycker och tänker!:@@
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar