Crisis Core : Final Fantasy VII

Nu har jag spelat färdigt Final Fantasy VII : Crisis Core. Det tog mig drygt 31 timmar, men jag ångrar inte en sekund jag lade ner på spelet.
Det var helt fantastiskt. Jag är nog nöjd med allt, till och med slutet, trots att jag sitter och gråter för fullt pga av det.
Det var en underbar och fantastisk men samtidigt tragiskt och fruktansvärd story. Jag älskar de många budskapen som spelet bär med sig, om dels drömmar, hopp och inte minst en vänskap starkare än döden själv.
Jag älskar hur de fick fram de olika personligheterna, drömmar och mål, känslorna, förhållandena, och mycket mycket mer.
En annan sak jag tycker mycket om var det bra grafiken, den både sorgliga, ibland lite skrämmande men också underhållande musiken. Och med skrämmande menar jag inte att man skiter ner sig när man hör den, bara nästan. Flera gånger var det ett ganska lugnt och tyst soundtrack som spelades, men sedan råkade man spinga in i en enemy eller något monster oh helt plötsligt kommer en våg av stridsmusik för att hetta till stämningen. Jag lovar, det skrämde nästan skiten ur mig, jag vet inte hur många gånger, under spelets gång.

Det hände alltid något, som i början när man mötte Wutai, Zacks mentor Angeal försvinner, Genesis gör uppror, Zack blir en 1st class SOLDIER, uppdragen med Sephiroth och Tseng, upptäckten om dr. Hollanders hämnd, attackerna mot Shinra,  mötena med Aerith, striderna med (inte mot) Cloud, striden med Angeal som leder till hans död och Zack får hans Buster Sword, Sephiroth förräderi och striden mot honom, Zack och Cloud blir tillfångatagna av en proffesor som exprimenterar på dom, deras flykt, striden med Hollander, samtalen med Cissney, slutstriden med Genesis, slaget mot Shinra och slutligen Zacks död och Clouds förtivivlan.
Puh, rabblade visst så gott som hela spelet där, men det gör inget för jag tänker fortsätta ändå.

Spelet innehöll på mycket svek och förräderi som ett spel kan innehålla, vilket gjorde att de få band som stannade kvar växte sig starkare.
Det kändes riktigt bra att nästan se med sina egna ögon hur Zack mognade och blev starkare och starkare. Hur han följde sin dröm om att bli en "hero", fann kärleken, nya vänner och fiender och gick vidare även om det gjorde ont. Han var stank, både i kropp och själ.

Det mest tragiska var, självklart, slutet. Zack hade släpat omkring på Cloud som knappt var medveten om tid och rum, efter exprimenten som han inte klarade av lika bra som Zack. Näst sista gången dom ser varandra är dom jagade av Shinras arméer och Zack gömmer Cloud.

Vid det laget blir Cloud vagt medveten om Zack och försöker förgäves stoppa honom när han går i väg för att möta armén på egen hand.
Zack strider tills han faller, och snart kommer Cloud kravlandes på marken, mycket långsamt.

När han tillsist når fram till sin bäste vän har Zack inte mycket tid kvar i livet. Zack säger till honom:
"For the both of us...."
Cloud: "Both... of us?"
Zack: "That's right... You're gonna...."
Cloud: "You're gonna...?"
Zack lyfter sin hand, och placerar den vid Clouds nacke, och trycker hans huvud mot sitt blodiga bröst när han säger :
"Live.... You'll be.... My living legacy."
Cloud ser på honom. Zack tar ett rasslande andetag och lyfter sakta det tunga svärdet han en gång fått av sin mentor och säger:
"My honor, my dreams..." Han ger Cloud svärdet. "They're yours now."

Cloud: "I'm... your living legacy...."
Zack ger honom ett sista leende innan han sluter ögonen för sista gången.

Cloud skriker ut sin smärta mot himlen.

Man får se en flashback på deras stunder och minnen tillsammans.
Han minns orden Zack sagt till honom. "Embrace your dreams. If you want to be a hero, you need to have dreams."
Regnet börjar avta, och Cloud börjar bege sig därifrån, men innan dess säger han:
"Thank you. I won't forget... Goodnight,... Zack."

När Cloud tillslut är utom syhåll ser man Zacks "själ", som hämtas av hans mentor som han haft ett mycket starkt band till innan han dog. Hans sista tankar är:
"That girl..." Han syftar på Aerith. "She said the sky frightened her. That looks so... liberationg." Han ser Angeal komma mot honom från skyn, svävandes med sin vita vinge.
"Those wings... I want them too!"

Han sträcker ut handen, och lyfts uppåt, mot Angeal. Han fattar hans hand och de lyfter mot det blå och försvinner.
"It feels... good." Sen kan man säga att han nästa pratar med Cloud, fastän Cloud självklart inte hör honom.
"If you see Aerith, say hi for me."
Och tillsist: "Hey, would you say .... I became a Hero?"
Sen tar spelet slut. Och om ingen tänker svara på hans sista fråga, då tänker jag det. Ja det blev du! Och mer än så!!

Shit, vad jag grät alltså! Och Clouds hjärtskärande skrik gjorde det bara värre:'(
Sen visades också en liten filmsnutt efter allt tack osv, där Cloud presenterade sig själv. "I'm Cloud. 1st class SOLDIER."
Och efter det kommer det här.

*Morr* Bäst för Square Enix att dom gör en ny version på den då! Om dom inte redan har gjort det.... Har ingen aning, men jag hittar inget om en ny version iaf....
Får fortsätta kolla och jag kan lova att om jag hittar det så ska jag ha det, även om jag så ska behöva köpa eny konsoll för att spelet är på nån av dom jag inte har!