Bortskämd

Testade häromdagen min lilla teori om att spagetti faktiskt går att stuva. Och tillsammans med lite köttbullar och kött-och-grillkrydda blev det rikigt gott.

Nästa dag, i skolan, träffade jag Alex. Vi pratade lite, medans hon åt vad jag tyckte såg ut som ett äpple. Under tiden hon pratade blev jag helt uppslukad i mitt tänkande: vad var det för något?!
Alex upptäckte detta snart och skrattade "Det är ett päron!".
Jag blev helt paff. Vem äter ett päron såhär?

Inte konstigt att jag trodde det var ett äpple, eller hur?

Klassen har nu fått en "ny" bok att läsa. Hungerspelen. Jippie....
Men jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. Trots att jag inte tycker om boken, klarade jag ändå av att läsa mer än dubbel så mycket vi skulle ha läst tills på måndag. :M

Mot min vilja börjar jag nu inse att Styvfar skämmer bort mig, och det är inte lite.
Man kan ta tex igår när Mamma och Lillasyster åkte iväg med familjens äldrast hund, Reijo (14 år), till en tjej som utför healing på honom eftersom hans är stel om lederna osv.
I alla fall, jag och Styvfar blev kvar hemma. Jag hade precis kommit hem från skolan, och var hugrig,  och Styvfar hade ännu inte ätit, så vi kollade igenom vad som fanns hemma.
Vi stod snart och valde mellan pyttipanna (usch) och spagetti och stekt falukorv. Heh, inte det bästa vi vet precis, så Styvfar tyckte att vi lika gärna kunde äta ute idag.
Efter en snabb måltig i en av stadens alla snabbmatsrestauranger, åkte vi förbi coop och köpte smörgåsar mm.
Där hittade jag något jag inte ätit på säkert 1000 år: Tom och Jerry kex!

Självklart fick jag dom, som jag ville... Och inte nog med det, på vägen ut ur affären stod där en man och sålde fina stenar och smycken. Jag stannade och kollade litegrann, och snart började mannen rabbla en massa om stenarna, vilka han rekomenderade och tyckte skulle passa mig.
I slutändan , trots mina protester, köpte Styvfar ett par örhängen i  sten åt mig....:/