Den bra delen är att jag äntligen blev av med glasbiten jag trampat in i hälen för några dagar sen.
Och den dåliga delen är att det var tortyr att bli av med den! Jag satt i säkert två timmar med Regina, Mammas kompis som var vänlig nog att tapetsera mitt rum förra sommaren, som just då höll på att gröpa omkring med en nål och pinsett i min häl som jag fick bada i fotbad med jämna mellanrum för att mjuka upp den. Riktigt läskigt var det, och jag satt och bet/tuggade på en smutsig handduk hela tiden.
Btw, min häl har blivit riktigt läskig, helt plötsligt är den inte mjuk och närtan ömtålig längre, utan hård, sträv och stickig/rivig.... Funderar på om jag ska fila dom, men jag är så jävla kittlig under fötterna!
I vilket fall som helst, jag blev tillslut av med den nedrand glasbiten efter att Regina öppnat upp allt och sedan sagt åt mig att fotbada lite mer efter som foten började stelna till. Och sen, när vi skulle börja igen så var den borta. Helt awsome!
Vid det här laget har jag vant mig vid att gå utan att stödja mig av hälen och det kommer nog ta ganska lång tid innan jag blir av med den vanan. Fast det gör fortfarande ganska ont, pga av såret som blev kvar.
Föresten, jag hittade en keyboard/ett elpiano som jag skulle kunna ge bort mitt ps3 för. Nästan.
Det är ett likadant som Kyle Landry brukar använda, och om ni inte redan vet det, jag är ett stort fan av hans musik, både hans covers och egna^^
Senare under dagen (och då menar jag verkligen senare!) ringde Felicia och påminde mig om att hon skulle övernatta hos mig i natt. Så jag gick iväg med våran lilla prinsessa Amiza (hon är en hund btw) för att möta henne i regnet. Vi möttes närmare hennes hus än mitt nu när jag tänker efter, trots att hon gick tidigare än mig, men men.
När vi kom hem begärde hon Coca Cola, chokladpudding, godis och pizza. Det kunde hon bara dröma.
Men istället.fick jag laga mat till henne. Hennes takrik såg inte något vidare ut, mer som en gul gröt än bearnaisesås-dränkt ris. Själv lagade jag mig pasta med örtsås - mums! Men det roliga här är det faktum att det var så gott som mitt i natten...
Sen tillbringade vi typ resten av dagen/kvällen/natten på mitt rum där vi var lite på internet på mindryga dator, spelade lite på min nästan trasiga keyboard och lite av varje.
En lite spännande och faktiskt väldigt komisk upptäckt Felicia gjorde var mitt kuvert från jagtförbundet, eller vad det nu hette. Hon asgarvade medans hon frågade mig mellan skrattanfallen: Du också?!
Senare berättade hon att hennes pappa, som tydligen cokså jagar någon gång ibland, också anmäler henne till skiten! Ganska skrattretande, om du frågar mig. Och om någon skulle jämföra våra reaktioner och tankar kring breven kan jag nästa slå vad om 100 spänn om att dom är 99% av likadana. Med andra ord en kombination mellan varför, hur, och wtf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar