Vi lagade mat, stuvade makaroner med en varsin tredjedel av en schnitsel (såna där frysta saker man kan tina upp och stega så är dom ätbara) som vi satt och tvingade i Mattias som inte hade någon vidare aptit.
Vi såg sen på film uppe på mitt rum från min laptop, det var chill.
På Ericas order blev det "The Human Centipede" vi såg, fastän jag redan sett den 7 ggr tidigare...
Sen åkte hon hem vid ca 18, och Mattias och jag gick ut lite på gatorna och slappade, väntade på att hans tåg hem skulle komma vid 19.
När han åkt hem passade jag på att gotta mig lite med en Geisha, och sen blev det raka spåret hem till huset som jag tidigare blivit förvarnad om att det skulle vara tomt. Men självklart visste jag ju vart reservnyckeln låg.
Och självklart skulle min tur vända sig mot mig. Jag kunde inte för nåot i världen låsa upp dörren. Fuck.
Varför gick det inte? Vi har bott i det här huset i snart kanske... 5 år i alla fall, och jag hade inte haft några problem tidigare förutom dom första veckorna, men nu gick det verkligen inte. Varför?
Men jag, smart som jag ibland är, höll huvudet kallt och upptäckte snart att badrumsförstret var öppet. Fint, då var ingången hittad, men jag når inte ens upp till försterbrädan sist jag kollade, så jag skulle bli tvunen att använda mig av någonting.
I slutändan ställde jag trädgårdsbordet strax utanför fönstret, men upptäckte snart att jag inte riktigt kunde komma nå upp (hallå, hur vig tror ni jag är?) så jag tippade något som jag tror skulle föreställa ett cykelställ motväggen och använde den som stege. Jag tog mig snart, mycket smidigt (klumpigt) in genom det lilla förstret och låste upp dörren från insidan. Ho, snacka om ninja!
Pratade senare med mamma om hur inbrottsäkert huset är, men hoppas faktiskt att det kan få stanna så inför nästa gång jag tappat bort/glömt nyckeln/inte kan låsa upp.
Då kommer jag ju behöva ett sätt att ta mig in...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar